Aftonbladet – 28 september 1861, sida 2

vida, att det försätter detta konungarike i öppen strid emot Österrike och derjemte ger ett godt tillfälle att öka aktningen lör Italiens vapen. De som gå att strida under det pånyttfödda Italiens trefärgade fina, äro icke konungariket Piemonts soldater, utan Italiens stridsmän. Gifve Gud, attjag vore nog ung och stark, för att förena mig med dem! Så snart han slutat tala stego Paolo och Salvator upp för att gå, men han höll dem qvar, i det han sade: Jag har nyligen blifvit föremål för mycken smädelse, emedan jag skulle vara alltför gynnsamt sinnad för Sardinien. Jag be dömer Sardinien som en stor, nationel makt. Är den god eller ond? Den är en makt — och denna makt är monarkisk. Skola vi göra den fientlig emot frihetens sak, emedan den så är, eller skola vi vända den oss till godo och antaga den sådan den är? Det tillkommer ej mig att afgöra frågan. Jag förklarar för min del, att jag är villig att antaga den monarkiska styrelseformen, såvida den kan försåkra 088 om ett oberoende och enigt Italien.t Dörren hade: sakta öppnats under det han talade, och samma ögonblick han tystnade, hördes en fruntimmersröst — (O! heklagen honom! icke hans makas, icke hans dotters: båda hvilade i sina nyss igenkastade grafvar) — en fruntimmersröst sade varnande: Mr Daniel, klockan slår elfva; ni vet att ni har hela vägen att gå till Rue Pigalle. Tack, tack, sade Manin till sin omsorgsfulla bonne, jag går nu. Han tog en bok från bordet, stack den under sin venstra arm och gick tillsammans med sina unga gäster ned till porten åt gatan. Här stannade han och sade med rörelse: Gud