Aftonbladet – 26 september 1861, sida 2

åsigterna, ingen Kan beräkna, hurudant Preussens inflytande kan vara om någon tid. Det är icke faderliga råd, eller disciplin, eller ett utarbetadt byråkratiskt maskineri, elle: en tysk flotta, eller smickrandet af nationala fördomar, eller uppmuntrandet af åkerbruk och industri, eller ens folkundervisning, utan helt enkelt utbildandet af sjellstyrelse, som kan återförena ett sönderfallande rike, hvilket omtattar många racer, kring dess politiska medelpunkt och gifva dess regerings bandlingar vigten afettnationelt beslut. Sedan kurfursten Fredrik 1lI i Königsberg år 1701 satte kronan på sitt hufvud, har Preussen genomgålt en mängd pröfningar. Det har haft filosofiska konungar efter Platos eget mönster och har haft att uppvisa några af de högsta intelligenser i nyare tider; det har genomfört de skamlösaste inkräktningar och af Frankrikes händer åtrönt den förfärligaste vedergälining; det har ofta sett sin hufvudstad vara i utlänningars våld och en gång i en blodtörstig pöbels. Det har olika ginger till dräggen tömt de monarkiska, oligarkiska och demokratiska utsväfningarnes bägare. Hvad nationen, eller rättare konungen, ännu har att lära är, att det i förhållandet till utländska makter finnes et lagom mellan trotsigt öfvermod och ödmjuk eftergifvenhet, mellan bibehållandet af er doktrinär despotism och tillgifvenheten för en okunnig republikanism i de inre angelä genheterna, och att samma liberalitet och uppriktighet, som skall tillvinna honom hans egna undersåters lojalitet, äfven skall stärka Preussens berättigade inflytande i Tyskland och sjelfva Tysklands inflytande på Europas öde.