Aftonbladet – 26 september 1861, sida 2

LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO. ) Tig!4 utropade Salvator, du talar som en ursinnig hedning; vi äro kristna, Paolo, och måste tänka, tala, handla som sådana. Föreställ dig att du kastade dig in i en annan verld — har du derigenom undflytt dig sjelf? Var en man. Men Paolos enda svar var att gömma ansigtet i händerna. DessutomX4, fortfor Salvator, som gerna åter utyytte sin öfverlägsna ton för ett argument ad hominem, dessutom torde du tillåta mig anmärka, att det blott är en bedröflig välkomsthelsning till en fattig sate, som har rest hela den långa vägen från Rom för att träffa dig, att säga honom —4 Salvator tystnade tvärt. Att hota honom, säger jag. — Den hederlige, lilla mannen kunde icke uttala hvad han ville säga. Förlåt mig, Salvator, sade Paolo och kramade sin väns hand; Sjag är icke den känslolösa stackare som det kan synas. Det var detta bref, med alla de minnen och tankar som det framkallade — det har åter kommit gamla sår att blöda. Det finnes känslor som icke kunna uttaJag i annat än tårar. Efter en stund sade Salvator: Det är blott detta fördömda Paris som är skulden till allt. a Nej, för ingen del, sade Paolo. Paris är ingen sämre stad än hvilken som helst; hvar och en som vill, kan här som annorstädes lefva enkelt, förståndigt och ändå 9) SEA Bion:r 150—154. 155, 157—159, 162, bre 186, 187, 194—200, 202—208 och