Aftonbladet – 25 september 1861, sida 3

hjerta önskar! Och nu, farväl! Må all sällhet blifva er lott! Lavinia. P. 5. Tro icke att jag vill söka försvara mina fordna dårskaper, men en sak måste jag säga till mitt försvar. Det var ej mitt tel, att jag den sednaste gången i Paris iät er lida af svikna förhoppningar. Hvad jag skref i mitt lilla bref var fullkomlig sanning. Jag for på balen emot min vilja. Jag blef fullkomligt tvingad dertill. Från den qvällen började alla mina motgångar. Mrs Jones blef sjuk på den balen och återfick sedan aldrig sin helsa. Hon är död. Sjukdom, bekymmer och död följde hvar andra i spåren efter denna natt. Säkert förlåter ni mig. Mr Jones och jag äro för alltid skilda från hvarandra. Adieu.? Paolo kastade brefvet på bordet med ett uttryck af förtviflan, gömde sitt ansigte i soffkuddarne och snyftade konvulsiviskt. Hvad är på färde? Gode Gud! Har du fått så ledsamma underrättelser? utropade stackars Salvator med ångestfullt deltagande. Paolo visade på brefvet. Salvator 1og upp och läste det. CJag kan, vid min heder, ej se någontinn häri,. som så mycket bör oroa dig, ehu u jag visst inte förstår det fullkomligt. Här är visst en förskräcklig hotelse att hon aldrig skall komma tiliboka, men nog kan det ändå hända alt on gör det; du vet: det är endast berg som aldrig mötas.? r . eDet är ej detta, ack! det är ej detta, snyftade Paolo och svängde på hufvudet som låg emot soffkudden, lik ett egensinnigt barn. cOm det ej är orsaken, så ser jag verkligen ej hvad som så kan uppröra dig, fortfor Salvator; är det kanhända, att den