Aftonbladet – 25 september 1861, sida 3

SUN Ul: BUSTUUIS PpLlUKidilviat Bilgstlabgvn Uv slafvarnes friket, lärer vara afsatt för detta maktmissbruk. Bruchsal den 23 Sopt. Oscar Becker är dömd till 20 års tuktbus och landsförvisning, (P. T.) BLANDADE ÄMNEN. — Hahniana. Våra läsare torde erinra sig det af grefve Kuno von Hahn till Basedow (i Mecklenbug) utfärdade reskript till sina underhafrande, hvilket vi nyligen meddelade. Under en resa, som grefve Kuno nyligen företagit, har han med anledning. af detta reskript varit utsatt för åtskillig drift, såsom t. ex. i den lilla staden Loitz i Pommern, der han vid sin genomresa, på föranstaltande af några muntergökar, emottogs af ett antal schåare, uppsträckta I hvita handskar, d:o halsdukar och stora fadermördare, samt af denna hedersvakt vid sin ankomst helsades med ett allerunderdånigast god afton och vid afresan med ett fallerunderdånigast adjö. — Den i Berlin utkommande -bekanta humoristiska tidningen Kladderadatsch har varit en bland dessa, som gått värst åt den ädle grefven. Tidningen meddelar, utom en allernådigaste ukas till våra sarätliga läsare och abonnenter4 (en parodi på reskriptet) samt flera poemer, nu sednast följande utdrag ur grefve Kunos dagbok: den 8 September. Gifvit stalldrängen en orre, emedan hans hållning ej var tillräckligt rak7; farit till kyrkan och varit mycket andäktig der; kallat klockaren åsna, emedan det fanns damm på herrskapets bänk; gifvit betjenten ett nyp, emedan han vid utgåendet ej gjorde front; rappat upp kusken, emedan han ej hade på sig handskar, och gifvit jägaren en spark på tjenaresätet, emedan han ej väntade vid vagnen med hatten i hand. På det hela taget nöjd med vädret. På eftermiddagen läst i bibeln. På aftonen farit på besök till vännen von G. i N., der det finnes en allrasomsötaste kammarjungfru. Låtit betjenten tills nästa morgon vid gränsen af godset afbida min återkomst. De skola lära sig hvad de äro skyldige den af Gud insatta öfverheten. — Den 9 September. Högst missbelåten med vädret. Hvarför skall det regna, när jag vill låta köra in hafren? Alldeles ej i sin ordning; önskar ändring härutinnan. Läst tre timmar i bibeln; gifvit inspektoren audiens, befallt honom skaffa tortyrredskaper från Rostock, för att få reda på den kanalje bland mina underhafvande, som meddelat mina order åt de fördömda tidningarna. På aftonen lika med den 8 September. — Den 10 Gjort en resa till Eidtkuhnen vid ryska gr n, för att helsa på en god vän, som har en Öharmant fransysk guvernant. — Den 11 Sept Fan besitta! Kommer till det ryska kosackhuset vid gränsen, frågas efter pass, har intet, uppger mitt namn — karlen flinar och skrattar; jag drar till med en ed, karlen tar mig i kragen, släpar mig till preussiska gränsen och-vräker ut mig ur Ryssland! Och ett sådant tilltag begås emot mig af en karl, som ej ens har på sig hvita handskar! — Model mot döfhet. Enligt en uppgift i Gazette des höpitauz för Aug. 1860 har man genom fem års erfarenhet vunnit bekräftelse på ett medel mot döfhet, hvilket upptäcktes tillfälligtvis 1855 af en pensionsföreståndarinna i Paris, mll Cleret, som, att börja med, kom att med framgång försöka det på sig sjelf. Det består uti att en gång om dagen drypa 4 till 8 droppar svafvelether i örat: att efter 15 till 20 dagars bruk afbryta kuren några dagar och sedan fortsätta på nytt, i mån som man finner medlet verksamt. MIl Cleret har sjelf på detta sätt återställt 20 döfva barn såtillvida, att de med lätthet kunde åtskilja olika toner. — I de allmänna sjukhusen har medlet funnits verksamt mot det slags döfhet, som stundom följer efter en öfverstånden typhus. — En välkommen tjuf. Två karlar körde i sakta mak till Uleåborgs marknad. De hade blott en knapp mils väg till staden, då de varsnade en ung qvinna, som gick till fots med ett hvitt knyte under armen. Hon sade sig vara mycket trött, och bad att mot betalning få komma i släden. Karlarne beviljade hennes bön, sägande, att det gick allt bra för sig i den toma släden. Nära staden frågade flickan, hvar de skulle taga qvarter. De sade sig icke ha något bestämdt sådant; de skulle köra in på första ställe de påträffade. Vänta, sade flikan, jag vet ett bekant ställe; der är så trefligt och godt att vara. Kommen med mig dit! — För oss som Irämlingar — svarade karlarne — är det rätt skönt att så snart få qvarter. — Sedan de nu kört in i staden, bad flickan karlarne vänta vid en port. Med orden: jag skall gå och se, om der finns för mycket marknadsfolk förutt, lemnade hon sitt knyte i släden och gick sjelf in. Väntandet blef karlarne småningom för långt, och len ene gick för att höra efter flickan, men — han fann henne ingenstädes. Nu öppnades och besågs hennes knyte, men hvad var deri? — Ett nyss mördadt barn ! .. Karlarne, högligen förskräckta, började öfverlägga hvart de skulle göra af barnet, så att de sjelfva icke råkade i knipan. Nu gingo de åter att söka flickan, men höllo dock äfven ögonen på hästen. Förgäfves .. .. Emellertid hände sig, att en soldat, som gick förbi på gatan, helt behändigt bortsnappade det lösa knytet från släden, stack det under sin kappa och troppade af så gladelig i hågen, ty naturligtvis trodde han sig ha gjort ett lyckligt fynd. De båda karlarne åter hoppade, glada jemväl de, upp i släden, icke för att förfölja tjufven, utan för att komma så långt från honom som möjligt. (Å. UD — Sinnesnärvaro hos barn, Från Jastrebinski i guvernementet Petersburg berättas följande händelse, som tilldrog sig der i sistlidne månad. Fyra barn vaktade en hjord, då det yngsta, som vår 10 år gammalt, blef taget och släpades bort af en varg. Det andra barnet, som var 12 år gammalt, störtade sig med en knölpåk på vargen, som släppte sitt byte och vände sig mot sin angripare, hvilken han sårade svårt, då det äldsta barnet, en 14 år gammal flicka, med bara händerna tog några glödande kol ur den eld barnen uppgjort och kastade dem i hufvudet på vargen, som då förfärad tog till flykten. aa piedestal? Min själ har blifvit en pöl aflaster och fö derf. . Bara tomt prat! inföll den lille mannen.