Aftonbladet – 23 september 1861, sida 3

Lavinia Jones, svarade den unga flickan; ?en person som han selt både i Rom och Paris.t De båda damerna: nedfällde på läkarens uppmaning sina slöjor och ledsagade af den sistnämnde gingo de genom en liten port in i parken som tillhörde inrältningen. Under det de gingo framåt väcktes deras öpp: märksamhet allt emellanåt af någon enslig gestalt, som skymtade fram mellan träden elier långsamt och högtidligt vandrade upp och ned i de väl putsade allerna. En af dessa, en högväxt man, följd tält i spåren af tvenne andra, ilade fram till läkaren från ett temligen långt afstånd. Doktorn hviskade till sina följeslagerskor: Han vill tala med mig; varen icke rädda, n gör intet ondt och har dessutom sina da väktare med sig.? En lång, vacker karl med yfvigt skägg de emot dokto n, som om han ämnat springa emkull honom, men stannade hastigt och ropade med häftigiket: tHur länge tänker ni hålla mig qvar på jårhuset? Till dess ni vet alt skicka er på ett pasnde vis, sade läkaren i det han med beiulsam min steg fram till den talande. Idade och förnuftiga män visa sig vara ita, mr Marcel, genom att egna tullböraktning åt styresmannen i detta hus och i de dåmer som de se i hans sällskap. Mr Macecls blickar sänktes för läkarens cnomträngande ögon, och han vände sig tan i samma gonblick bort; hastigt vängde han sig dock åter om och sade med ycken värdighet: Damerna skola hafva vinst af sitt möle od mig, här äro några at de skönaste -1naragder som någonsin prydt en kejsares ona. Jag håller just på att göra ett halshy i 1 iu