Aftonbladet – 23 september 1861, sida 3

tll en förklaring, sade läkaren och fattade Thornton om armen. Nej, nej, nej! skrek engelsmannen med ett uttryck af den ytterligaste fasa och fat inde tag i bänken-der han hade suttit. Efter några ögonblicks tystnad sade dokor Ternel: Här är ett fruntimmer som önskar se er. Hör ni på hvad jag säger er, mr Thornon? En landsmaninna och vän till er har ,;mmit för att göra er ett besök — dit är miss Lavinia Jones. Men ej en muskel rörde sig i Thorntons ansigte: nr Kommer ni ej ihåg miss Lavinia Jones, en lång, vacker, ung dam, som ni såg i Rom och äfven bär i Paris? Det är möjligt att jag har sett hennet, sade Thornton. Tillåt mig säga er, att det icke är rätt tigt af er att så likgiltigt emottaga under vättelsen om en väns besök. , Hvad rör det mig hvem som numera nommer eller går? svarade Thornton i en won af den djupaste nedslagenhet. Skall jag bedja henne komma in till er? Som ni sjelf behagar, var svaret. Doktorn gick att hemta Lavinia. Så glad jag är att återse er, mr Tbornon, sade den unga flickan med osäker ämma, ehuru med konstlad förnöjelse, i et hon kom in; Smin goda, min förträftga vän, kommer ni ibåg mig — i Rom uti Palazzo Morlaccehi, i Paris vid Boulevard des Italiens? . Det tunga molnet, som hvilat öfver det nedslagna ansigtet, försvann för ett ögonblick, men : nästa sekund fanns det åter der; de klara ögonen vände sig från de köpa dragen till hennes svarta drägt och förblefvo fästade derpå.