Aftonbladet – 21 september 1861, sida 2

så systematiskt, och jag var så tanklös, så. dåraktig. Det var först i pröfningens dag som: jag fattade hans! värde; ack! han är en bland Å ädlaste och bästa menniskor. Hade han ej varit, så tror jag knappt attjag hade kunnat behålla mitt förstånd. Och dock var han sjelf den tiden så djupt bekymrad och det genom min tanklöshet. Skall jag berätta er huru det var? Ack ja, gerna öm ni vill tillåta mig det — om också blott på det ni må vea hur mycket jag har att täcka honom för och hur mycket jag här att försona.t ! Miss Clara förklarade sig villig att emottaga detta anbud af förtroende, och den ångerfulla Lavinia meddelade hennesina plågsamma minnen! från sitt: sista vistande i Paris, alltifrån de förtretliga förhålländen som häde följt den un; e romerske målarens ankomst; hon beskref den olyckliga bålen i Hötel de Ville, . Paolos förvirrade själstillstånd och spårlösa försvinnande; samt mrs Jones hältiga insjuknande; och måste slutligen afbryta sin berättelse vid ett utbrott Å den häftigaste rörelse. Miss Clara yttrade det lifligaste deltåande vid-åhörande-at den sorgliga tilldragelsen och spar. de inga ord som kunde trösta den bedröfvade flickan. Ni har varit mindre felaktig än olycklig4, sade hon. Så förskräckligt det är att på något sätt hafva varit orsaken till andras lidande, så är det åtminstone en tröst ati medvetandet att man ej Har velat göra något ondt. Ack! den skada man gjort, är dock alllid lika stor, sade Lavinia. Ja, det är blott alltför sannt?, sade miss Clara. med en persons djupa känsla, som taar af egen smärtsam erfarenhet. Allt hvad ri då kunna göra är att söka försona hvad