Aftonbladet – 21 september 1861, sida 2

och för att undvika den, fattade hvar och en-i tysthet den föresatsen att aldrig detta ämne, nej, icke ens hans namn vidare här skulle nämnas. Jag är så ledsen — ytterst ledsen, utropade Lavinia, att, äfven utan min vetskap, hafva föranledt ett återupplifvande af dessa bittra minnen. Ej så bittra som ni föreställer er; dessa minnen hafva äfven mycket juft för mig. Finns det något godt hos mig, så har jag förnämligast derför atttacka den sjelfgranskning, till hvilken jag tvångs genom den brytning, hvarpå jag syftar. -Det var ett ädelt hjertas qvalfulla slag — ett hjerta som jag hade sårat — som gåfvo mig: e: varning innan det var för sent. Men jag vill ej tala mera om mig sjelf; säg mig något om denne Thörnton som ni såg i Röm var han ung och af ett vackert utseende? Ja; och som -jag skulle tro, omkring femtio år gammal, tillade Lavinia: AcK nej; då måtte det hafva varit någon annan: Mr Thornton af Cypress-Hall kan, då i rätt tänker på saken, ej vara mer än högst trettiosju år. Den som jag känner är säkert mycket äldre än så, ehuru det möjligen var hans nästan hvita hår och skägg som gaf honom detta föråldrade utseende. Jag kommer ihåg att mr Thorntons dopnamn var Mortimer. Då är det han4, sade miss Clara. Och att tänka, att hans hår skall vara grått! Då han var tjuguåtta år såg han icke så gammal ut som han var. Det var nästan hvittt, upprepade Lavinia åter. Han måste hafva lidit grufligt; a, jag vet att han har det, ty han sade mig så sjelf — icke medan jag var i Rom; den iden kunde jag ej tåla honom. Han var ;å allvarsam och förståndig, bedömde allt!