Aftonbladet – 20 september 1861, sida 2

Lavinia gaf ett bifallande svar och de båda unga damerna begåfvo sig på väg. De gingo en stund framåt under tystnad. Miss Clara såg allvarsam ut. CJag hoppas att ni ej lider af er svåra hufvudvärk ?4 sade Lavinia. Ah, nej! Jag mår fullkomligt väl, jag tackar er, svarade miss Clara; jag är blott litet öfverraskad och ledsen.? Ingen allvarsam ledsamhet har dock händt er, vill jag hoppas?4 sade Lavinia. Nej; blott en obehaglighet — och det gör mig ondt att säga, att den rör er, miss Holywell. t Lavinia studsade, Jag har haft bref från mrs EnnerlyX, fortfor miss Clara. Vid ljudet af detta namn ökades det oroliga uttrycket i Lavinias ansigte. ?Det är ju ingen anledning till oro, skyndade miss Clara att tillägga; Sni är ibland vänner som ni vet skola taga vård om er, hvad som än må hända. SSåledes nekar mrs Ennerly att — taga mig till sig, stammade Lavinia. : Nej, inte precist det; men hon gör invändningar emot att ni bär sorgdrägt — ni mins att jag genast befarade något sådant — ehuru jag tror att denna betänklighet allleles skulle hafva försvunnit om hon bara åt se er. Som saken nu förhåller sig, finer jag med ledsnad att min tant har låtit nyverka på sin öfvertygelse — ni finner att ag är en ganska klen diplomat, afbröt miss slara sig sjelf med ett litet förläget skratt. Slutet på hela historien är, fortfor hon jeslutsamt, att min tant yttrar sin önskan tt återkalla den öfverenskommelse hon träf-: at med er, men, som ni sjelf kan finna, anmullera den på ett sält, om möjligt hedrande eh fördelaktigt för båda parterna; hellre än utt på något vis förfördela hågon, står hon lock fast vid sitt ord orubbadt och obetinsadt.? Efter en liten stunds besinning sade Larinia blygsamt: Jag kan icke begagna mig f mrs Ennerlys grannlaga betänkligheter