Aftonbladet – 20 september 1861, sida 2

— Kongl. teatern gaf i går afton tvenne nya stycken, nemligen: SEn fattig ädling, af Dumanoir och Leafargue, samt operetten SPricsens trumpetare, med text af Melesville och musik af Bazin. Det förstnämnda stycket, som något oegentligt blifvit kalladt komedi, tycktes för dess flera goda tendenser väcka lifliga sympatier, hvairtill utan tvifvel det värdiga och ädla uttryck, hvarmed hr Almlöf återgaf titelrollen, i icke ringa mån bidrog, och vid den långvariga applåden efter ridåns fall framträdde. samtliga utförande af hufvudrollerna. Handlingen i operetten påminner i mer än ett hänseende om Frondörerna, ty äfven här återfinna vi hr Arlberg såsom en markis de Brassac af Mazarins parti, samt hr Uddman såsom en välbeställd rådman och ifrig frondör. Den förnäma damen saknas ej heller, ehuru hertiginnan :lifvit förvandlad till presidentska, och tastän hon här ej behöfver flykta förklädd i karldrägt, är hon i stället hardt nära att på fullt allvar blifva samman vigd med prinsens trumpetare. Musiken till denna operett företer väl icke någon egentlig originalitet, då kompositören tydligen söker följa Auber eller kanske ännu mera Adam i spåren, men man träffar dock åtskilliga nätta och lekande melodier deri, hvarjemte inslrumenteringen vittnar om savoir faire och en viss osökt ledighet. Bland sångnumren torde qvintetten emellan markisen och rådmannen, presidentskan (mll Lublin), tvätterskan Fanchette (tru Strandberg) och trumpetaren Fabian (hr Dahlgren) för tjena att nämnas i främsta rummet. Det hela gick, med undantag af ett par distraktioner i sångväg, rätt bra. Huset var utsåldt. — Mindre teatern har de sednare aftnarne gifvit två vådeviller från franskan, båda nya på d nna scen. Den ena, Berthas piano, har tlera ganska täcka kupletter, men fordrar, för att åstadkomma ett rätt fördelaktigt inryck, något mera natur och abandon i de båda hufvudrolerna än de utförande här i lem inlägga. Det andra stycket, Den ene ör den andre, är ett treakts lustspel af J. Patrat, med musik arrangerad af H. Berens. ön esend avs RE RS TEA B