— Utsigterna voro i går morgon icke ärdeles gynzsamma för Stockholms frivilliga skarjskytteförenings vanliga söndags5fningar. Det hade hällregnat nästan hela den föregående natten, och ännu vid den tid då kårens medlemmar borde begifva sig ill sina samlingsplatser hängde tunga moln öfver trakten, hotande med en blöta ofvanifrån, till den som man visste sig hafva att vänta från den af det redan fallna regnet uppblötta marken. Icke desto mindre befanns det, då bataljonerna vid åtta-tiden ryckte ut på Ladugårdsgärdet, att de hade i det närmaste samma styrka som vanligt. Vid denna tid började det.också lättna på, och snart sken öfver öfningsfältet en sol, så varm att man skulle trott det vara en Julidag, icke en Septemberdag. Dagens öf: ningar bletvo också, trots det lilla obehaget början att marschera i vått gräs och-uppblött lera, icke blott lika trägna, utan försiggingo äfven under en lika angenäm och lifvad stämning som vanligt. Sedan öfnin: garna, med afbrott blott för gudstjenst å tältet och någon stunds rast derefter, fortått till något öfver kl. 1, satte sig kåren i rörelse för att, med anledning af ett under sammanvaron på fältet väckt och med allmän acklamation antaget förslag, aftåga till Döbelns graf, i afsigt att vid detnyss å densamma resta monumentet egna en hyllningsvärd åt den frejdade härlörarens minne. Ofverbefälbafvaren lemnade härvid befälet öfver denaf honom under öfninsarne förda första bataljonen till chefen för femte komMEESE ERINRAN