Aftonbladet – 16 september 1861, sida 2

Jag har under någon tid fört ett så ensligt lif, sade Lavinia till ursäkt af hvad som syntes henne vara en nästan oförlåtlig okunnighet. Jag förstår, svarade hennes reskamrat med en deltagande blick på Lavinias svarta drägt; derpå började hon att gifva sin intresserade åhörarinna en utförlig berättelse om denna engel i mensklig gestalt — för att begagna berätterskans entusiastiska ord — som hade tillvägabragt ett korståg af barmhertiga qvinnor och sjelf gått ut till östern i rep för dem. nder dylika intressanta samtal anlände de resande till Moreton och stego ur. Kan jag vara er till någon tjenst? frågade rosornas egarinna, i det hon återtog blomkrukan. Jag tackar er, sade Lavinia; kanske kan ni säga mig vägen till det ställe dit jag ämnar mig — Ilvy Lodge? Ivy Lodge?4 upprepade den gråklädda med en röst af glad öfverraskning. Dit ämnar jag mig sjelf; jag är mrs Ennerlys brorsdotter. Är ni? Huru glad jag är! Ni har varit så vänlig emot mig, att det verkligen gjorde mig ledsen att tänka det vi skulle skiljas för alltid. Det är en sak som ni sjelf ser fej kommer att inträffa, åtminstone för närvarande; som vi ämna oss till samma ställe, så skola vi följas åt dit. Stannar ni länge hos min tant? Det kommer att bero helt och hållet på mrs Ennerly sjelf huru länge jag stannar, svarade Lavinia. Ni kan väl inte vara miss Holywell? Jo, jag är den person som blifvit antagen till sällskap åt mrs Ennerly.4 (Forts.)