Aftonbladet – 14 september 1861, sida 3

tat och hoppa:s att få höra af er. Min bästa vän, hvarföre har n: då icke skrifvit ?? Jag har varit felaktig, mycket felaktig; och åter flöto Lavinias tårar. Så, så; det var ej min mening att bannas.tt Ack jo, banna mig, jag ber derom! Det var så otacksamt, så hjertlöst af mig; jag har förtjenat ert missnöje.? Nåväl, om det kan lugna ert, sade grefvinnan leende, så skall jag kalla er ett ganska obeskedligt barn? — och en hjertlig kyss förtog orden all deras skärpa. cOch sedan jag nu har slutat att banna ert, fortfor lady Willingford, hvars egen lugna fattning vid denna tid hade återkommit, fså måste jag berömma er för er vänliga omsorg att skona Augustas känslor; det var så förståndigt, så verkligen välbetänkt af er att skrifva till mig i stället för till henne. Så vackert ert bref är, finnes dock mycket deri som djupt skulle hafva smärtat en person med hennes lifliga känsla; detta är också skälet hvarföre jag ännu icke har meddelat henne detsamma: det får ni icke anse såsom en ovänlighet. Ack! lady Willingford, skulle jag kunna anse er vara ovänlig? Necj,i sanning; hvadhelst som ni anser vara bäst för mig, det skall jag äfven antaga såsom det bästa. Jag tackar er, min unga vänt, sade grefvinnan mycket nöjd; tro emellertid ej att jag länge tänker dölja den goda nyheten för henne att vår Lavinia är återfunnen — blott några få dagar — tilld g rätt tyd ligt inser huru ja på bäst till nytta för er. F 1 tigt, så vill j.g säga er ati jag nästan iruktar att blifva hindrad i de mesyrer som jag tror vara de rätta af Augusta, som är så häftig. Naturligtvis önskar jag att I skolen