Aftonbladet – 13 september 1861, sida 3

teborg, och stod att läsa i Dagligt Allehanda : här påföljande lördagsafton. Det hade således på postlinien Ystad —Göteborg —Stockholm fortskaflats på sextiosexz timmar. Ko nungen som reste raka vägen från id, och med vanlig skyndsatn inträtt 1 nära två dygn sednare. Det vill dertöre nästan synas som hade detta bref foörtbrin gets med någon outredd naturkraft. Deri ligger dock ej det mest pikanta af detta bref, utan fast hedre uti dess i åtskilliga punkter rätt komiska innehåll. Sålunda meddelas, att konungen på sin resa frin Köla till Hamburg iakttog den strängaste inkog nito. Men — säger brefskrifvaren helt naivt — närvaron afen konung måtte al : drig helt och hållet kunna döljas. Det (den?) : måtte kännas likasom-i luften.4 Alltså, bäste farbror — mätte någon alldeles serskild ns vid så högtidliga tillfällen utvecklas, den ära kemister torde böra undersöka och gifva i namn. Vägledda af den der gasen hade de goda tyskarne med. otålighet frågat; aber , wer ist der König? — Denna fråga? — ; anmärker brefskrifvaren förnumstigt — kun:t!e ickea priori besvaras ehuruväl de flestes tögon vanligen stannade på H. Maj:ts kung;hya gestalt !4 1 stationshuset vid Bickeburg förtärde H. M:t Shelt anspiråkslöstt, säger ji brefskrifvaren, en seidel öl, då två hannoi veranare rusade fram mot honom och fråjgade ifrigt: kan ni säga 0ss, min herre. hvem som är kungen af Sverge? H. M:t pekade då skrattande på en af de öfriga re i sande under yttrande: der sitter han! Alltså I fanns der på stället ännu en utrustad med kunglig gestalt. Men gissa farbror! hveni Carl XV sålunda i vittnens närvaro utko rade till konung af Sverge? Jo — lekto i Herman Bjursten! Förneka efter åetta att I våra stora skalderlida brist på uppmuntrar trån tronen! Af de ankomna , franska tidningarne kar man ej finna att de tolf drabanterna å la i Carl XII på långt när väckt så stort uppse ade i Paris, som meningen utan tvifvel varit. Underrättelsen att de icke utgjorde er serskild kår, att de hemma hade en ganske underordnad ställning, och att drabantantalet vid högtidliga tillfällen allenast uppbrinsades till två dussin — allt detta framkallade en axelryckning och ett leende. Såfan representanter af den gamla nordiske H H H H H i I kraften ansågos de icke heller nog marliaI liska och — återhållsamma. Också medtoicos de icke till England utan afforslades emte konungens öfriga bagage till eskadern, joch hemförpassades via Göteborg, kanalväsen per ängbåt, på hvilken de genast kände ig fullt hemmastadde, och tanken på den ora roll de i utlandet skulle spelat, om all ålt väl, stimulerade dem emellertid så, alt de ombord på ångbåten spelade herrar. Deras reseminnen? torde till julen bli syn;Jiga i Miniaturalmanackan. Om en och annan med djup veneration för etiketten verkligen funnit att monarkervas af Sverge och Frankrike sammanträfnde icke varnog imponerande, så var vår konungs mottagande på Streits hotell i Ham burg desto mer storartadt. I trapporna till nämnde hoteli var nemligen en lifvakt af tio man utställd, iförd en besynnerlig uniform. Bristen på allegentlig militärisk håll ning väckte hos H. M:t den tanken att denna tifvakt tillhörde den fria riksstadens poliskår, hvars behöflighet just der på stället H. M:t cke kunde: fatta. Men slutligen upplyst om utt denna lifvakt bestod ar kongl. svenska -postkontorets i Hamburg tjenstemän och brefdragare, anförda af sin högsta förman der på stället. lärer några skämtsamma ord und: fallit H. M:t, i anledning af hans eget misstag eller öfver sjelfva anordningens originalitet, lärer ej med säkerhet kunna afgöras. imedlertid tycktes den åsigten göra sig gällande att då man absolut vill göra honnör och ådagalägga sina lojala känslor, är det ytterst svårt att träffa ett lagom och undvika detta plus som så ofta väcker löje. Tant Agneta är särdeles orolig deröfver och fruktar högeligen för en koalition, ingånger mellan Posttidningens W-t och Julibladets Alm. Den sednaåres vrede anser tant Agneta isynnerhet farlig, emedan han nyttjar örnpenna, och hvad han :skrifver är alltid lika kraftfullt som originelt. Ar W—Lt åter besagnar allenast en mjuk gåspenna, och visar blott lambsens vrede när han skall vara ond. Jag har väl sökt lugna tant Agneta dermed, att faran just icke är öfverhängande, men för säkerhets skull är dock Aftonbladets Argusfogel sinnad att taga en hög lifassurans, i fall hrr Alm W—t ingå foströdralag till den gemensamma hämndens utförande, samt förskaffa sig eller på obestämd tid låna den af kejsaren i Ryssland obegagnade machine infernaleX, som hr Zandahl inventerat och hvilken drifves med osynlig ånga. Hr W—t, vägledd-af sin fina blygsamhet, meddelar4i sitt hundradefyrationdeåttonde bref till lilla kusin att dessa bref med stort nöje läsas af allmänheten. tJa, det är På pricken sanning; de läsas med samma iniresse som giftermålsannonserna i Dagbladett — försäkrar tant Agneta. För rikets ständers nu församlade revisorer börjar Sstugan blifva för trångt. Sep tembersolen manar också till utflygter. För att para nytta med nöje företogo dei fredags ij i b i l Som djupt har sörjt ditt öde, tappre Eek! Men du och dina ädla vänner alla, I kunden kämpa. icke så befalla: