Aftonbladet – 12 september 1861, sida 2

Ilja, en verklig ingifvelse huru han: skulle lyckas isolera sig från det öfriga sällskapet. Han slukade med full öfverläggning först ett glas madera, och så det andra, derpå det tredje och ytterligare det fjerde, och som han var föga van att dricka, befann han sig fri från alla bekymmer, det vill säga fullkomligt öfverlastad innan ostronen, som började middagen, blifvit förtärda, och måste bäras ut ur rummet, föras hem till sin entresol, läggas i sin bädd och lemnas åt sin städerskas omsorger. En tre dagars bufvudvärk och om möjligt en större afsk än någonsin för sådana orgier, som den till hvilken han hade blifvit lockad — dessa voro för Paolo de omedelbara följderna af att gästa en ungkarls-supg. Olyckligtvis var den ämnad att hafva äfven andra följder. Sårad fåfänga och champagne äro farliga rådgifvare. MI Celina vid operabaletten var intagen åtminstone af den förstnämnda och både måste och ville utkräfva hämd. Hvåri hade Paolo förnärmat henne? Jo, han hade mera än förkastat, missaktat ochtrampat henne under sina fötter; lyckliggjord med löftet om hennes sällskap, hade han, för att blifva henne qvitt, frivilligt skiljt sig från sitt förnuft och sålunda gjort henne till ett åtlöje för hela sällskapet. Det fanns ej rum för en enda: skugga af tvifvel, ty Du Genre, som ej kunde inse hvarföre han skulle hålla sin öfvertygelse hemlig, yttrade oförtäckt sin tro att Paolos rus var följden af ett öfverlagdt, noga beräknadt beslut. Hans måttliga, ja, stränga lefnadsvanor, i förening med det öfverdrifna ruset, lemnade icke rum för någon annan förklaring. Och följden blef att den ondskefulla, lilla hexan hopspann en intrig emot den stackars frånvarande ynglingen och meddelade den till sina af vinet upphettade bröder och systrar — under stormande bifall och löften om obegränsadt bistånd, särdeles af Du Genre, hvars hjelp åänsågs vara synnerligen nödvändig för att planen skulle lyckas. (Forts.)