Aftonbladet – 7 september 1861, sida 3

att motverka den, långsamt; men säkert, utöfva sin makt öfver honom. TreETTONDE KAPITLET, Förtviflan. Det fanns vid den tid, hvarunder dessa händelser tilldrogo sig, en i stör skala drifven linnevarähandel i närheten af Camden Töwr!: Er morgön beguf sig miss Lavinia till denna bod med en liten Korg i handen, innehållande några broderier som hon utfört — en krage med tillhörande ärmar — irennes årbete tnder inånga, många tröttsamma timmar. Hade hennes drag tydligt kunnat skönjas i stället för att, som nu Var händelsen, vara till hälften dolda åf den fäla slöjan, skulle de häfvatörrådt den stora ansträngning detta steg bade kostat henne. Den unge bokhållarens beställsamma ära hvilken skyndade fram för att anhålla att få veta hväd hön befallde, försvann på en gång, då hon sade honom sitt ärende; han pekade under tystnad bort åt en annan del: af rummet, svängde sig om på klacken och lemnade henne ensam. Hennes önskan hade blött varit att få tala vid en af bodens egare uch den måste hon framställa till två olika unga män ett par gånger innan hon kunde få veta hvilken den person var, som hon anhöll att få tala med. Som klockan ännu icke var nio, var handeln långt ifrån liflig, och den tillstädesvarande ledamoten af firman satt litet afsides från sina bokhållare och putsade med mycken Omsorg sina naglar med ex pennknif. Allt hvad som syntes af holom vär en yfviv svart hårlueg, noggrannt borstad ät ena sidan, och. en mun och haka, sedda i profil med den djupblå skuggning, som vittnar om en stark, mörk skäggväxt. Lavinia gick fram till-honom, mutade sig öfver disken, som till hillten dolde honom, och sade i en blyg, hviskande ton: ; 4Jag ber om ursäkt, sir, jag har kommit för att bjuda ut ett broderi, och hon tog ta st Kate RNE.)