Aftonbladet – 7 september 1861, sida 2

varit varm med ymmg nederbörd af regn, så att i vegetationen i allmänhet uppnått en ida vackrare utveckling än man, i betraktande af den : under försommaren rådande ihärdiga torka, då kunde hoppas. Höstsädet af hvete och råg visar sig dock fort-: farande föga lofvande. Afkastningen deraf an-j ses i allmänhet komma att blifva under medel! måttan. — Beträffande deremot vårsäden, såsom råg, korn, blandsäd och hafre, äfvensom det s.k. i j trimdsädet af ärter, bönor och vicker; så, derest dessa sädesslag få inbergas under tjenlig väder! lek, kan fullt medelmåttig skörd emotses. — Poi täter och andra rotfrukter hafva nästan öfverallt : frodigt utseende, så att rik skörd deraf torde! ; kunna påräknas. — Höbergningen, som försiggått, ! har utfallit så, att skörden på högländtare stäl-! jlen blifvit betydligt sämre än på sankare mark, i der den uppskattas såsom fullt medelmåttig. i H TEE H Det sätt hvarpå vederbörande till det! medicinska studiets förfång afgjort den mest dicinska frågan fortfar att utgöra föremål för i j ommentarier inom pressen. Så yttrar Westi, ; manlands läns tidning: j oDen medicinska frågan är då ändtliven efter mycket underhandlande afgjord. fer denna fråga, så vidt man vill uppnål målet: en så ändamålsenlig och fullgod medicinsk undervisning som möjligt, till följd af våra förhållanden endast kan lösas på ett i sätt, så måste hvarje försök, att på annat sätt afgöra frågan, endast bli mer eller mindre lyckadt, endast leda mer eller mindre till målet. Det sätt, hvarpå hr Thyselius afgjort frågån, våga vi döck anse för det I mest misslyckade oeh för läkarebildningen olyckligaste, hvilken åsigt ock är, efter hvad vi försport, den allmännaste, hvarföre ock sakens utgång väckt stor missbelåtenhet inom hela landet. Skulle någon ha föresatt sig att vilja göra orden: enig samverkan emelian de 3:ne medicinska läroanstalternat — nvilket hr Thyselius framhåller vara målet och rikets .ständers önskan — till en tom fras, då skulle frågan afejorts på hr Thyselii sätt. Det synes AR åtagligt, att icke så mycket en ändamålsenlig och fullgod medicinsk undervisning varit vid afgörandet frågans cardo, som fastmer Carolinska institutets undertryckande. Hvarföre förminska åligganden och rättigheter för den läroanstalt, som allmänt är erkänd för den fullständigaste, som har rika resurser, talrikare lärarepersonal, förmågor bepröfvade, erkända, och hvilka ega celebri!et äfven i utlandet, så att dessa lärares kort är ofta för den unge resande svenske läkaren hos utlandets celebraste män och auktoriteter en ampel rekommendation?, Är det patriotiskt, att undergräfva sådant som varit vår triumf, vår glädje och stolthet? j Hvarje enskild, som kan, sänder sina söner helst till den läroanstalt, der han vet, att den fullständigaste och bästa undervis ningen lemnas; men hr Thyselius anser dock staten ej böra handla på samma sätt. Hr Thyselius vill tvinga elever till läroanstalter med fattiga, klena resurser, med otillräcklig lärarepersonal, med förmågor dels föga pröfvade, dels ännu opröfvade, mycket mindre erkända. i Carolinska institutet har hittills genom utmärkta lärare undervisat och examinerat i medicinens teoretiska discipliner; det har ock fått förtroendet att fortfarande deltaga i läkarebildningen genom undervisning i dessa delar; för detta förtroende behöfver det dock icke tacka hr Thyselius, utan der för har det helt och hållet Sid sjelft att tacka, genom den höjd hvartill det bragt sig, och hvarigenom det numera blifvit omistligt för en grundligare medicinsk undervisnings meddelande. Hvarigenom har nu denna läroanstalt förverkat rättigheten att, på de olika stadierna, sjelf slutpröfva och ansvara för sina elever? Man kan väl tänka sig möjligheten, att verksamheten inom en läroanstalt, som så partiskt behandlas, som så, vi må säga, förföljes, kan förlamas, kan upphöra att vara hvad den hittills varit; skola fakulteterna i sådan händelse förmå uppehålla eller utföra en fullt ändamålsenlig och fullgod medicinsk undervisning, skola de derjemte kunna arbeta för sin vetenskaps framåtförande? Omöjligt — de komma att svigta under bördan och ansvaret blir stort. Frågan hetes väl nu afgjord; men vi anse den genom detta atgörande blott ha inträdt i ett nytt skifte. Den kommer allt att hållas öppen, och nästkommande rikets ständer, måne om en säker garanti för erhållande af duglige läkare, komma nog att ånyo hålla fram. frågan, och att derjemte företaga en skarp vidräkning med hr Thyselius för hans öpus. Rikets ständer::skola kanske snart 208 inse att ljuset står under skeppan, s länge det skall dväljas inom ovch skymmas af ett akademiskt-vetenskapligt skråoch kastväsende; de skola snart nog klart inse, hvilket menligt inflytande detta förhållande har, icke allenast på dem, förhvilka ljuset skall lysa; utan ock på lärarne sjelfva. Det vore ej svårt att framhålla hvilket förderfligt inflytande Upsala-lifvet — Lund känna vi ej — haft på åtskilliga, och detta just på de intelligentaste, af professorerna under de 25år vi kunnat följa Upsalaförhållandena, något hvarpå Stockholms vetenskapliga korporationer ej lemnat exemt ig än den staden utbasurr ARR