Aftonbladet – 4 september 1861, sida 3

gen, men förgäfves, att i smyg rycka till sig papperet, men Tinnerlund såg sig i samma ögonblick om, liksom hade han anat oråd. Slutligen inträdde hans nåd. Vid den allmänna uppståndelsen riktades allas uppmärksamhet på honom. Gubben Tinnerlund bugade sig länge och väl. Hr Julius begagnade sig då af tillfället att ur gubbens frackficka oförmärkt tillgripa det tal som borgmästaren skrifvit och i stället ditstoppa det han sjelf författat. Sedan hans nåd lyckligen fått plats främst i rummet, intog borgmästaren åter ordförandeplatsen och yttrade med hög röst: Fabrikör innerlund har ordet! Gubben Tinnerlund sköt ner glasögonen från pannan, förde hastigt handen bakål och drog fram ett papper, vecklade ut det väl och började, sedan han först väl putsa sig med en hvit näsduk om näsan, följande tal: Gode herrar och svenske män, närvarande medlemmar af högvälborne ridderskapet och adeln, högärevördiga och höglärda presterskapet, så ock högtärade borgerskapet och vällofliga bondeståndet! Redan i gubben Poltifars dagar (tala ren stannade ett ögonblick ochsåg på borgmästaren, som hade detta öknamn och spärrade upp ögonen, under det att en del åhörare flinade i smyg; derefter fortsatte han): redan i äldsta tider fanns deten legion al politiska kaunstöpare; men det är först i ayare tider som verlden tått sig tidningsredaktörer, den ene ra den andre liversal, den tredje kor ; ty märken . mina herrar, el sjunger efHär laren en ect fält och avig deriöre — lvrieeit Jioneriund — avilken fogel pi önskar helst höra? äAllrahelst bror Tinnerlund?, afbröt Kumming smågrinande, ty han sjunger allrabäst, eller huru — onhhar? 8