Aftonbladet – 3 september 1861, sida 3

stiska uppgiter skulle insamlas genom embetsmän. Fremmande länder, der en blott folkräkning kostade statsverket millioner, framviste tillräckligt afskräckande exempel. Ansåg saken företrädesvis böra vara en kommunalangelägenhet, och att arbetet af vederbörande kommunalstyrelser borde fördelas på många händer inom små distrikter, så att ingen tvekade att lemna upplysningar om annat än hvad han kände. Vid en sådan stark fördelning toge den enes fel ut den andres, hvarigenom: slutsummorna blefve riktigare. Ett misstag: angående ett större distrikt verkade mera störande. Talaren ville icke tro att alla embetsmän och herremn voro passande och alla bönder odugliga, utan lörmenade att dugliga personer finnas -här och der inom alla samhälls. klasser och att just dessa borde uppsökas och, så vidt möjligt vore, användas som obetaldte arbetare; ty hvad önskar man väl bättre; än att få använda det bästa som finnes?4 Till insamling af uppgifter rörande landtbruket vore bönder isynnerhet passande, emedan ingen så väl känner eller kan lära känna hvad bonden har och får som hans granne. Hvad allmogens fruktan för statistiska frågor anginge, trodde talaren att den skulle försvinna så snart en riktig åsigt om dem blefve allmän. Verksamheten inom vårt samhällslif vore nu så öppen, att det vore enfaldigt att misstänka svek under åtgärder. hvilkas orsak man så lätt kunde få reda på. Hundar — slutade talaren — ligga nu, som väl är, icke begrafna på alla de ställen, som likna dem, der de förut funnos. Doktor Engström invände, att han hyste mycken aktning för vår allmoge, men ansåg denikommunalbildning icke kunna mäta sig med Englan !s. Direktör K. Kylberg från Ryssbylund afrådde från att beträda en ny väg, om också det första försöket att insamla statistiska upplysningar icke lemnat de tillförlitliga resultater man väntat. Allt nytt behöfver tid att utveckla sig. Talaren höll dock nyttigt före, om hvarje jordbrukare finge sjelf aflemna sina uppgitter. Dessa borde genast till trycket befordras och exemplar af dem spridas i uppgilvarens hemort. Kontroller erhöllos då bäst af grannarne. Rektor Dahm replikerade doktor Engström dermed att svenska bonden vore i allmänhet fullt jemförlig med den utländska i praktiskt förstånd. F. d. riksdagsmannen Nils Petersson i Runtorp medgaf att allmogen i kommunalfrågor gerna anlitade herremännen, såsom egande mera intelligens; men ville dock icke utesluta de kunnigaste bland bönderna att tillhandagå vederbörande med upplysningar om allmogen. Lektor Sjöstrand ville att man icke skulle experimentera i för stor skala, utan gå smått tillväga i början, blott taga för sig ett härad och se hvad resultat experimentet lemnade. Ordföranden kapten Mannerskantz, hvilken varit ledamot i finanskomiten, upplyste att komitns mening varit att vända sig både till kommunerna och embetsmännen. Genom felaktighet i uppställningen af de statistiska tabellerna hade försöket att insamla noggranna uppgifter icke lyckats så som önskligt varit. Resultatet hade dock så tillvida utfallit väl, att det visade at Sverges nationalförmögenhet var-större än man förmodat (reerenten vill påminna sig att den, enligt de till centralbyrån lemnade uppgifterna, uppgår till: 5000 -millioner). Ordföranden hemställde slutligen til! mötet, om -det ansåg att hushållningssällskapet i södra länsdelen borde vidtaga åtgärder för inhemtande af tillförlitliga statistiska upplysningar inom sitt distrikt. Propositionen bifölls. , Derefter öfvergick man till besvarandet af frågan: Har nyodlingen någonstädes inom orter uppnått den vidd att det, för landtbrukets ordentliga skötande, är nödvändigt att der: med upphöra; eller kan en allt era vidsträckt nyodling utan olägenhet fortsättas? Flera talare yttrade sig häröfver, och i allmänhet ansåg man, att nyodlingar kunde med fördel för orten framgent bedrifvas. — Direktör Hofman (Bang) trodde att beteshagar och ängar, uppodlade till sädesfält. lemnade 6 gånger slörre afkastning. Direkör Wulff varnade mot ljungbränning och forcerandet af mossbränning. I Blekingt och Kronobergs län hade man förbränn: mossorna till obotlig skada för landet. — Löjtnant Wahlbom önskade, att man vic nyvdlingar måtte skona kularne, på det at: Sverge icke måtte bli ett fult och skoglöst land. Doktor Engstrom gillade förnuftigt bedrifna nyodlingar: Direktör Kylberg ut talade den åsigten att jordbruket. bör framgå endast 1 den mån att ladugårdsskötseln följer med. Utan att den sednare hinner taga jemna steg med jordbruket, kun na nyodlingar icke vara gagneliga för framtiden. Odlingarna inom Kalrar län voro ofta exponenter på tillbakagående just deri genom att ladugårdsskötseln försummades. Frågan: Hvyilka resultater hafva hittills vunnits af de försök med mergling, som i anledning af senast gjorda mergelupptäckter blifvit företagna? föranledde ett lif-1. ligt utbyte af olika åsigter. Djurläkaren Åden, som gjort flera upptäckter af mergellager, förordade varmt jordens mergling. Han hade derigenom fått dubbel skörd at. råg. Itt par bönder yttrade sig äfven, fördelaktigt öfver användandet af. mergeln. — Direktör Wulff. önskade: att folket måtte få undervisning i att taga reda på mergeln. Skåningarna sades mergla hra, derföre att de haft hanoveranare till läromästare. — Hr Hofman (Bang) varnade för alltför sanguiniska förhoppningar efter den korta erfarenhet man haft här i länet. I Westmanland (i fall refer. hörde rätt)