Aftonbladet – 2 september 1861, sida 3

brinnande Tunta, anbrart på piedestalen till den stora kandelabern midtemot militärkafeet. Ilan närmade sig kallblodigt och släckte luntan, hvilken befanns stå i förbindels2 med ett skrin fylldt med två skålpund krut, som var doldt i piedestalen. På ej långt afstånd derifrån stod erkehertig Josef, omgifven af många officerare. RYSSLAND. Från polska gränsen telegraferas den 27 Augusti: I Koswwyno har på årsdagen af den polsk-lithaniska unionen en demonstration skett, hvilken trupperna ieke kunde förhindra... Generalguvernören i Lithauen har likväl sedeimera vidtagit kraftiga åtgärder och tillsatt en militärkomitå i Vilna. Flera hundra personer ha blifvit arresterade, deribland många fruntimmer. En korrespondent från Vilna skrifver den 22 Auvpasti: Den 15 Augusti spred sigistaden ett rykte, att en stor mängd personer från konungariket Polen skulle företaga en vallfärd till en madonnabild på landsvägen till. Kowno. In stor menniskomassa strömmade derföre de båda följande dagarna ut på vägen till Kowno, för att mottaga de vallfärdande; men förgäfves, ingen s; till. Den 18 Augusti, då en stor menniskohop åter efter att ha ätsjubgit religiösa sån-. ger, begaf sig åt Kownolandsvägen till, fann den stadsbarieren spärrad af militär, som vägrade folket att komma fram, och då folkhopen ej ville ge vika, kastade sig en afdelning kossacker öfver densamma. Ettsorgligt skådespel började nu. Värnlösa menniskor störtade till marken, nedtrampade al hästarne eller genomborrade af lansarne. De särades jemmer, qvinnornas och barnens ångestrop hördes ända inistaden. Huru många som blifvit dödade och sårade visste man ej ännu bestämdt; men det talades om ( dödade samt 80 till 100 sårade. Staden var lugn, talrika patruller genomströfvade den samma, och ingen får vistas på gatan utan lykta efter klockan 9. : AMERIKA. Sedan slagtningen vid Springfield har intet vidare af vigt tilldragit sig på krigsskådeplatsen. Bland en del af trupperna uti Washington herrskade insubordination. Enligt en depesch från Washington hade hr Seward underrättat engelska sändebudet lord Lyons att britiska ändersåter, oaktadt den kungliga proklamationen, lemnat understöd åt de upproriska. Presidenten Lincoln har utfärdat en proklamation, som förordnar att all förbindelse med de afsöndrade staterna är afbruten. Rebellernas truppstyrka, med undantag af några smärre piketer, hade dragit sig tillbaka till Courl House. I närheten af fäst ningen Monroe hade rebellerna uppbränt köpingen Hampton, der förbundstrupperna förut haft sitt läger. Några sjuka, som ej förmådde fly; blefvo dervid innebrända. Rebellerna hade upprättat flera starka positioner vid Potomaks små bifloder Occoquan Creek och Qvanticoke Creek, mnedanföre Washington. De tros vara ämnade till operationsbasis för en af rebellerna tillämnad demönstration mot östra delen af Maryland samt att afskära kommunikationen mellan Washington och hafvet. Några tyska tuarnare, som badat uti en förbi fistet Monroe flytande å, hade på dess botten anträffat en telegrafkabel, som räckte sig från fästningen till rebellernas äger. Man hade upptagit stycken äf kabeln. Detta synes bevisa att fästningskommandot eller general Buttler stått i förbindelse med fienden: . Jnligt general Beavregards officiella berättelse ölver slaget vid Bulls-Run hade separatieterna dervid fått 1470 döda och sårade samt tillfångatagit 1400 man tinionstrupper. . Unionshären vid Washington beskrifves högst ofördelaktigt. Trupperna skola vara så föga inöfvade som möjligt och officerarne lära fortfarande vara lika odugliga som vid Bulls-Run.