Aftonbladet – 2 september 1861, sida 3

lof, yttrade han sakta till prosten :Methodius, som gick vid sidan af honom, detta möte skall bli ett mönste? för hela landet. fär finnes endast sansadt folk. Inga rabulister, som förstöra och rifva nerv, ha vågat sig hit. Tvi tvi tvi. Det gläder mig verkligen, kära bror, hviskade prosten, att få höra Tinnerlund och dig — jag sjelf vill i ke uppträda — nedsabla bondeoch bo:gareståndens dumma adresser. Tänk om de här på möet icke få en enda underskrift; åh, hvad det skulle glädja mig, fröjda mig! Men — hi arföre dröjer hans nåd ?4 Tunga steg hördes i trapporna. Methodius skyndade fjeskande mot dörren, troende att baron Hägerstjerna var i antågande. Men huru flat blef han ej då hans ö.On mötte den illparige4 riksdagsmannen Ola Jepssons, som tycktes hånande säga: icke så furbluffad ut, prosttar. Det ör bara riksdagsman, åtföljd af dina egna cockenboer. Prosten Methodius fattade sig genast, helade vänligt på sockenboerna, bad dem taga us till venster och gaf sedan magister Fågel en blick, som frågade: Hvad är meningen? hvad betyder denna os äntade folksamling? ? Magastern småspottade, nöp sig förlägen nå an och hviskade till borgmästaren, som väpnade vid åsynen att se rådhussalen så josatt: Kommer int; hans nåd snart? jä, hviskade Hummelström. Han komst om en halftimme. Ett oförutsedt a uder Klockan slog half sju. Publiken började öli otålig. Pe igår långsamt med fepresen ationsrägan, tror jag, ropade en basröst under säktaren,