Aftonbladet – 31 augusti 1861, sida 2

kärlek, den renaste och ädlaste känsla jag ännu hyst. Full af ungdom, helsa, skönhet och kraft bortrycktes hon inom fyra dagar. Grymma äro ödets slag, helst när de komma så oväntadt. Du kan icke föreställa dig, hvad de fjorton dagar, som passerat se ag erhöll denna olyckstidning, hafva varit rysliga för mig. Mitt hjerta är tomt som en graf .. Med alla mina i ögonen fallande fel älskade hon mig varmt och innerligt, ehuru hon, som jag, insåg att en hård nödvändighet hindrade vår förening. Ack — tanken just på denna omöjlighet att få ega föremålet för min första och enda kärlek gjorde attjag kastade mig i jenas hvirfvel för att kunna glömma. Men fåfängt: i djupet af min själ bodde alltid hennes bild. och straffet för mitt ovärdiga försök att förgäta den oförgätliga blef en ruinerad helsa. Jag lefver dock, då hon, den rena, oskyldiga och englagoda, ligger i den kalla jorden ... .. Första maj såg jag henne sista gången. Hon gret då vi togo afsked, gret öfver mig. Nu — gråter je öva henne. . O, huru fattig har jag icke blifvit! Hon och ungdomsvännen döde! Nu har jag icke råd att mista någon mera, men det ser verkligen ut, som om jag vore dömd att förlora allt, hvarvid jag varmast har fästat mig. 1 följande bref finner man en återspegling af det lif han alltsedan förde, oroligt vexlande bostäder, vistande än i den ena provinsen, än i den andra, än i hufvudstaden, än i dess omgifningar, alltid undvikande granuskapet af gårdshundar, kor och fortepianos, ty en skällande hund, en råmande ko och ett klinkande fortepiano utgjorde bans största afskv här i lifvet, näst ett skenheligt presterskap, kuskande omkring med sin stora boklår, som tidtals förlorades. och återfenns och slutligen kom alldeles bort, väljande några enståka platser (ej sällan på Lidingön), der han slog. sig ned såsom Xtorpare?, lefde i yttersta grad återhållsamt och tarfligt samt diktade och. skref: Wexiö och Lyckan den 10 Sept. 1848. Redliga broder C! Förträffliga fru! Som jag vet att j bådaintresseren er för min person, så får jg berätta eder att jag nu fullkomligen flytt allt stadsbuller, till och med rannskapet deraf. Jag, jag — detta ord, som den eljest genomhederlige. Knorvar Knodd så innerligen gerna håller sig till — jag har blifvit .... TORPARE. Och gudskelof för det! Torpet, som jag arrenderar; heter fEyckant; förut bebodt af ett gammalt läserepar af-ståndsersonsklassen.. Bönahus — röfvarekula. Mina ycka är dock ej särdeles stor. : På den födes blott en ko, som jag efter den fruktsamma drottningen i England vågat kalla Victoria; en Bock, Albert benämd efter nattregenten; en galt och en sugga, dem jag tituler erkebiskopen. och -..4 vidare tvenne tuppar, :en hvit .och en svart: Hedeman och; Wrangel; en gammal utlefvad ankbonde: erkehertig Johan och slutligen två krithvita små tama killingar:: Amor och Psyche; Lägger jag nu härtill nian Stafva, så ser herrskaet hela mitt säll:..:p. Det är emellertid långt ättre än rumlarnes 1 syndens stad Stockholm... Eder bådas sanne rimmåre och tjenare Wilh, von Braun. P. S. Jag kommer aldrig upp till Stockholm mera, vil Gud! Jag har redan vwarit der för mycket och slår mig bättre ut här som bonde. Barnängen den 16 Jan, 1849. Redlige broder! Det går visserligen med:stora steg. åt helvete med din gamle skald. Hållet sitt r ännu-qvar, och på köpet lider jag af en nästan total sömnlöshet. Härtill kommer äfven hypokondri, hvarföre det nära grannskapet med sjön torde bära frukter — för sjön åtminstone. Helsa ... Gud vet om jag någonsin får återse dem. a Din olycklige Brn. Säbybyholm d. 14 Dec. 1850. Min hjertans broder Brudin! Nu närmar julen sig, Och utur nykterheten Sig smyger gladelig Den frodige poeten. Hurra, hurra — Nu må väl han ctt rus sig ta! Hr F. reser till staden och medför detta bref. Han har äfven lofvat medtaga litet saker, om nemligen du godhetsfullt ville uppköpa dem: Som Jag önskade att fira julen grundligt nog med presten och andra grannar, anhåller jag att du ville köpa: 1:o 2 kannor konjak (i en liten kutting, ej 1 krus, som slås sönder), 2:0 2 dito starkt renadt bränvin i dito, 3:o 4 T kaffe, 4:0 5 I socker, 5:0 1 I kaviar, 6;0 er fet gåshalfva och 7:o en orre eller tjederhöna (om den ej är för dyr) .. Jag arbetar af fan om dagarna och är, vid Gud! alldeles absolut nykter... Deraf mår man bäst. Behöfver du några pocmer, så bara be: ställ! Fabriken är nu i full gång. Jag hoppas få min kalender färdig till i Februari, ochsedan står jag helt och nållet till din tjenst: Med Guds hjelp skall jag väl en gång ställa så till att du. af mig kan få ett godt förlag, och ej gammalt skräp som hittills. Om du på någon bokauktion kommer för godt pris öfver historiska arbeten och resebeskrifningar, så ropa in dem åt mig! Beckers och Rottecks I historia har jag förut, äfvensom Thiers och Lamartines. Kan du komma öfver. Johannes von Miillers 25 Biicher, så låt mig för all del få dem, äfvensom ÅAnakreon, öfversatt af Traner. Om fredag får jag nytt bud till dig. Köp mig då ett pund godt oxkött till stek och soppa un: der julen åt din uppriktigt tillgifne vän rn. P. S. Lycka till en glad och trefsam jul bland de dina! Jag stackars enstöring har föga glädje af denna högtid. Bed den svarte ej äta ihjel sig! Islinge den 23 Mars 1857. Redlige broder! Det tycks som jag aldrig mer här i verlden skulle återse min boklår och deri förvarade eftekter. Gör mig nu ändtligen den tjensten att gå till L., när du kommer till staden, och tag reda på låren... .... . ... det satans kalaset! Herren vände sitt ansigte ifrån dig, störste syndare! : beder den minste dito rn öfverste och chef för ångermanlands dragoner. . CEnslinge den 25 Jan: 1858. På det hjertligaste får jag tacka för din vänliga inbju ning att öfvervara den unge klensmedens upptagande i den kristliga församling, t hvaraf jag sjelf utgör en så utmärkt from medJo, ganska bestämdt, sade Paolo. I. alla fall blir, det ej så. snart, ty jag