Aftonbladet – 28 augusti 1861, sida 2

utbrottet af hans vansinne i la Morgue ehuru visserligen af gagn för att bilda sig ett mn begrepp om hans sjukdom, vorc dock alltför osammanhängande och stodo i för litet .gemenskap med den närmaste orsaker till Thorntons vansinne för att. tjena läka ren till säker ledning vid behandlingen. På. tagliga bevis var hvad som doktor Ternel behöfde, för att kunna verksamt motarbets den sinnessjukes förvillelse. Till dess har kunde förskaffa sig sådana, och derom va föga hopp — kunde han SE vänta nå gon gynnsam utgång på sjukdomen. Der olycklige engelsmannen tycktes vara en öf vergifven varelse. Med undantag af den be talning. som qvartalsvis erlades för honom fanns det ingen menniska som frågade eftei honom eller brydde sig om huru det stod till med honom. Stackars öfvergifne Thorn ton ! ÅTTONDE KAPITLET. På venstra Selnestranden. Befann ig Paolo verkligen i det glada, folkrika, bullersamma Paris, eller hade han fallit från skyarne ned i ett kloster på spetsen af berget Libanon? Denna fråga gjorde han ofta sig sjelf under förstå dagarna ai sin nya befattning. Det hus som mr Bonitace bebodde var det lugnaste bland en mängd tysta hus, till hvilket man kom öfver en gård utför en all, der det låg mellan en annan gård och en trädgård vid den stilla Rue Cassette; och i det tystaste rum. met i detta det tystaste bland alla hus vi stades Paolo under sina arbetstimmar. En eremitcell var det enda som, hvad stillhet och enslighet beträffar, kunde jemföras med hans lilla-arbetsrum. Ej det svagaste genljud at den bullersamma yttre verlden utan