Aftonbladet – 26 augusti 1861, sida 3

till tolf förmiddagen hade han att i kronologisk ordning uppsätta en mängd annotationer samt att derpå uppläsa dem och stryka ut eller tillägga några efter mr Bonifaces diktamen eller anvisning; från ett till sex på eftermiddagen skulle han vackert renskrifva förmiddagens arbete. Då en klocka i grannskapet slog sex kom mll Marie för att säga sin bror det middaoen var serverad, och Paolo att hans arbete för dr gen var slutadt. Paolo tog af-ked och var redan ute i korridoren, då mademoiselle skyndade efter honom och stack ett litet paket i hans hand under förklaring att det vore det öfverenskomna arfvodet förtvenne veckor. Den unge mannen rodnade, som om han hade blifvit gripen på bar gerning under försök attstjäla den berömvu teorien, och ilade bort utan ettord till tack. Det första han gjorde, innan han ens hunit äta middag, hvaraf han var i rätt stort behof, var att gå och hyra sig ett möbleradt ram på vinden i ett hus vid Rue du Four, (a gata som låg helt nära Rue Cassette, dir -mr Boniface bodde; det andra han gjorde var att köpa barnen litet smått och sig sjelf en halt, 1 stället för Prospers gamla slitna mössa. PHedan detta väl var gjordt, gick han in på en tredje eller fjerde klassens restauration och skaffade sig en i hans nuvarande ställning läcker måltid, bestående af buljong, en bifistek med potatis och bröd Sefter behag — alllsammans för den blygsamma summan a femton sou, derutiäfven inbegripet en son åt uppassaren. Stor var den otålighet hvarmed mr Prosper och hans anhöriga längtade att få höra Paolo hade tillbragt sin dag och lika stor blef deras fröjd vid hans herättelse härom samt vid åsynen af sabeln och bössan åt de små gossarna; men det höll