Aftonbladet – 26 augusti 1861, sida 3

cAha, vilkoren ja! upprepade mr Boniface, vaknande; mycket vänligt af dig att erinra mig om vilkoren — jag hade alldeles glömt dem. Nåväl, om vi skulle -beslämma från åtta på morgonen till middagen; går det an? Ah nej, det är inte det, afbröt systern, det är inte det. Hur då?4 sade brodern. Jag är fullkomligt säker på att tiden är från åtta till tolf. SAck ja, bevars — ja, min bror; men vi tala nu om pengar och ej öm tid. Skall jag uppgöra den saken åt dig, min bror??? Ja, ja; alldeles, alldeles, upprepade mr Boniface, synbarligen helt belåten. Min bror erbjuder fyra franes om dagen, sade mll Marie i det hon vände sig till Paolo; eller, för attvara mera tydlig, sextio francs för två veckor och hvilka alltid betalas i förskott, med frihet på ömse sidor att efter en half månads förlopp bryta eller förnya öfverenskommelsen. Detta vilkor har ingen annan betydelse, tillade hon, märkande det obehagliga intryck, som hennes. ord gjorde på den unge mannen, än att min bror är eller inbillar sig vara besvärligt nogräknad, och följaktligen är ovillig att fästa er för en längre tid än två veckor vid en sysselsättning, som kanske blir er motbjudande. Paolo stammade några ord, som inneburo bans förtröstan på sia gynnares öfverseende, sade att han genom nit skule söka ersätta bristen af et, och drog sig derpå tillbaka, ingalunda ur men deremot betydligt orolig rörande arten sf det arbete han hade åtagit sig, hvilket emellertid, då morgondagen kom, såvidt han kunde döme af en dags erfarenhet, visade sig vara långt mindre svårt än hvad h n hade fruktat. Hans tid var sålunda upptagen: från åtta