Aftonbladet – 26 augusti 1861, sida 3

med sitt bleka ansigte och sina glädjetomma bliekar. 2 Ej heller var. hon missnöjd öfver att-under denna tid vara skild från mr Jones. ifennes onkel hade ej :jot några framsteg i henn 3 aktning under den sednaste tiden. Pet bedrägeri han hade begått emot henne och som han tvungit sin hustru att deltaga uti; den fullkomliga liggi:tighet och brist på deltagande som hen hade ådagalagt under hela mrs Jones sjukdom voro föga egnade utt öka hans brorsdotfers kärlek och aktning för honom. Ej heller hade hon glömt det förtroende som hon i en stund af å.gestfull oro erhöll i Rem, nemligen att mrs Jones hade cift sig utannågot uppgjordt rontrakt och att följaktligen alt hvad hon egde tillhörde mr Jones. Med stöd af det intryck hön nyligen emottagit kom Lavinia till den slutsats, att ehda bevekelsegrunden för mr Jowes beslut att gifta sig med enkan Jarman var afsigt:n att bemäktiga sig hentes förmögenhet och dei hade ban Iyckats, genom att draga fördel sf hennes okunnighet och godirogenhet. Derxföre var tanken på alt vistas hos och vara fullkomligt beroende af en så samvetslös och ejelfvisk man, en plåga både för hennes rättskänsla och hennes lofliga stolthet. Hade hon varit förständigare, ack! hon skulle icke då halva er vän, och beskyddure i denna a belägenhet. Mycket och ofta tänkte hon nu på Paolo och hans kärlek till henne 2 hura önskade hos icke af hela fin tt bon hade kunnat återkulia det 1 Fåläng längtan! ännu fåfänga nad! dåraktigt hade hon bortkastat utan n got hopp om att återvinna det, som hade kunnat bliiva ett fast stöd både i glädje och jsorg. Hon var eosam i verlden — nej, icke ensam — hon hude en far. (Foris.)