åter kunna våga göra ett besök hos sin beskyddare vid Place Royale. Mr -Pertuis mottog-honom vänligt och gaf honom adress på en mr Boniface. Det är en förträfflig vän till mig, tillade mr Pertuis, och en astronom af stort rykte. Jag fruktar att den sysselsättning han har att erbjuda er, ej kan synas särdeles antaglig, då den ej har någonting gemensaråt med er särskilda kallelse. Icke förthy skulle jag dock vilja tillstyrka er att ej afslå den, ty ni känner det gamla ordspråket — en fågel i hand är bättre än tio i skogen. Paolo medgaf fullkomligt sanningen häraf och dröjde icke att uppsöka mr Boniface. Denne herre hade varit anställd vid observatoriet, men genom oupphörliga observationer för att upptäcka nya planeter och nya eller gamla kometer hade han nästan blitvit blind. Han begagnade nu sin tvungna ledighet med att ordna de anteckningar och iakttagelser han förr hade gjort, och att sålunda bereda dem för offentligheten; dåhan emellertid ej var i stånd att läsa eller skrifva någon längre stund, behöfde han en sekreterare, som kunde göra båda delarne för honom, och hade redan någon tid sökt en sådan, utan att dock kunna bestämma sitt val bland dem som sökte platsen. Ty, ehuru enkel och godsinnt i alla andra afseenden, hyste mr Boniface misstroende mot hela menskligheten; så snart fråga var om hans manuskripter; han var nemligen öfvertygad ut en allmän komplott var å bane, för att beröfva honom äran af sin teori om komeernas bildande. En utländning och dessitom främling för vetenskapen, såsom mr Pertuis försäkrade den unge man vara, hvil cen han rekommenderade till platsen, var inder dessa förhållanden såsom sänd från vöjden till den gamle astronomen.