Aftonbladet – 26 augusti 1861, sida 2

ENNART 1 RR ANOR NT olika storlek, hvilka han måste rådfråga, så hade vetenskapsmannen ställt ett mindre bord på hvardera sidan om sin länstol, hvilka bord äfven voro öfverfyllda med böcker. Det var sålunda kringhvärfd af folianter som mr Pertuis öfverraskades af Paolo, hvilken enligt husets ordning hade blifvit införd utan att anmälas. Archeologen hade intet annat val för att komma ut från sin förskansning, utan att löpa fara för att rubba sina bords jemnvigt eller ordningen af sina böcker — ctt arbete som tagit mycken tid — än att skjuta sin stol baklänges, så att han ej kom vid sina bundsförvandter, och möta sin gäst genom en rörelse på sidan, hvilken han äfven under ett hjertligt leende och med många ursäkter lyckligt och väl utförde. Denna lilla tillfällighet besparade Paolo en stor del af den förlägenhet som ovilkorligt åtföljer ett första besök, synnerligen om oästen är mycket blyg och kommer för att bedja om en ynnest... Mr Pertuis vänli a mottagande och förbindliga sätt, oberäknadt hans flytande italienska, gjorde snart Paolo besvärad. Rom och skön konst voro uteslutande ämnen för deras samtal och Paolo alade om dem båda såsom det anstod en varmhjertad patriot och sann konstnär. Om let var mr Pertuis afsigt, hvilket var mer in troligt, att utforska sin gäst, så mäste: ans önskan hafva blifvit till fullo och till ans belåtenhet uppfylld. Efter en god hal:immes förlopp ansag Paolo det vara sin kyldighet att åter niläpana sig; mr Pertuis kakade hjertligt hans hand och bad honom terkomma om några dagar, då han hopjades hafva funnit en plats åt honom. Detta ar allt hvad som yttrades rörande de: örhållande som hade varit anledning till len unge mannens besök hos den lärde. Efter en veckas förlopp, tyckte sig Paolo