Aftonbladet – 26 augusti 1861, sida 2

TRA ARAOAIRrETArRrEeTSeeENAREERe hade hans bedöfvade känslor ånyo hastigt vaknat till nytt lif och visade honom i sm fulla vidd den förbindelse hvari han stod till sina nya vänner. Paolo hade uttalat en fullkomlig sanning, då han sagt att han ända till denna dag ej hade varit :sig lik. Nå väl, sade Prudence raskt, vi skola då bjuda till att skaffa er arbete och — det skall med Guds hjelp lyckas — är det någonting som ni kan göra bättre än något annat? Jag kan rita och måla, svarade Paolo. Jag ar från barndomen blifvit uppfostrad till målare.? . cMålning och ritning äro saker som jag inte förstår mig på, sade fransyskan; hon lade derefter pekfinoret på läpparna och såg begrundande ut. Hade ni spelat piano och sjungit, det hade varit bättre; jag vet bestärndt att portvaktens dotter i huset näst intill behöfver en musiklärare. Jag kan undervisa i italienska språket, eller skrifva rent, sade Paolo. -Det gör mig detsamma hvad arbete jag får. Jag är färdig att blifva lärare, om jag icke får någon annan sysselsättning. Derhän hoppas jag att det ej skall komma, sade Prudence, men ni måste gifva mig tid att tänka på saken.4 Då Prosper tick veta Paolos önskan, ranade han sin hjerna efter något godt förag, men fann der intet annat än hvad som de omnibusar och omnibusbyråer; med rsta ifver tänkte han på att hos bolaget öka första lediga konduktörsplats för sin kyddsling. Benctt blef nästan utom sig vid tanken at signor Puolo var en riktig målare och en målare i saknad af arbiute — och för kvappt fjörlon dagar sedan hade alla badkar vid imältningen fått en ny grön anstrykning. Den mera praktiska Prudence