Aftonbladet – 24 augusti 1861, sida 3

—————— Ehuru systemet för konstruktionen med planksparrar kungjordes år 1561, i en af Delorme utgifven afhandling, alltså för jemna trehundra år tillbaka, och detta system sedermera blifvit mycket användt, var det först Navier som, efter åtskilliga försökskonstruktioner stort, underkastade det en genomförd teoretisk beräkning, uti en år 1833 utgifven afhandling. Det hade visat sig vid nämnda försök, att hvalfbågarnes bristning inträffade i en från vertikala midtellinien omkring 60? till och med 65? aflägsnad punkt. Vid den af mig gjorda utvexling från takfotsparren till hufvudsparren medelst stöttan ob, träffar denna den sistnämnda vid 61 (Genomskärningen n:o 2). Jemför man åter rain konstruktion med Gilly:s på ritningen visade n:s 8 och 9) så ser man lätt att min är starkare. Emellan taksparirarnes midtellinier var i ridhuset vid Dröttningholm blott 3 fot. Gilly har 55. Vid Drottningholm voro spartatne till en tredjedel af antalet tredubbla nedtill, de två tredjedelarne voro tvådubbla allt