Aftonbladet – 24 augusti 1861, sida 3

: Från kongl. flottans härvarande artilleriexercisskola Har, sedan densamma organiserades, 1141 man af regementet blifvit utexaminerade isom kanonkommendörer, utgörande det antal, hvilket utrymmet medgifvit att der inTtaga, och har ännu icke någon maringoldat njutit undervisning i denna skola utan ätt blifva såsom kanonkommendör approberad. Slutligen har jag också tillfredsställelsen att I kunna nämna, det man ingalunda förbisett, latt flottans behof af skarpskyttar stegrats i samma rmån som infanterigeväret vunnit en åstörre fullkomlighet: Med fästadt afseende härpå har sedan flera är tillbaka en skjutskola vid regementet varit i verksamhet, der målskjuthing, isynnerhet med belgiska reftllade gevär, bediifves efter en skala, som ännu tor le vara blott ett önskningsmål inom våra öfriga infanteriregementeti. Sedan dessa upplysningar blifvit lemmnade är det för allmänheten lätt att bedöma hä ruvida marinsoldatens öfningar endast afse att paradera i hamn och huruvida den person, som icke ser något annat mål för hans användande ombord, billigtvis kanfgöra anspråk på att ega ett tillförlitligt omdöme öfver hvad som är ötverflödigt eller icke å ett efter tidens fordringar bemannadti krigsfartyg! Men ft. d. sjöofficern nöjer sig icke med att fråntaga regementet all tjenstbarhet oms bord — han fortsätter netnligen sin diatrib sålunda : iq På varfvet göra de (marinsoldaterni); samma tjenst (som ombord) nemligen paradera och posta, men åtnjuta af flottans såväl befäl som manskap så ringa förtroende, att vanligen en särskilt postering båtsmän finnes jemte soldatposten. En anekdot rnner oss i anledning härat i minnet, som är karakteristisk; författaren kom en gång inne på varfvet till en dylik postering, hvar mins han nu ej, och det föll honom in att göra båtsmannen denna fråga: Nå min gosse, hvarför står du här? hvarpå efter något betänkande till svar erhölls: Jag ska fälle se efter soldaten. Anfallet är sannerligen så groft, att det är med en lätt förstådd ovilja, som jag nödgas fästa mig dervid. Kongl. skeppsvarfret härstädes med sin stora utsträckning och sia många förråder fordrar ett betydligt antal bevakningsposter, och som marinregementets på stationen tjenstgörande manskap icke utgör ett tillräckligt antal för att bestrida alla dessa poster, deltaga också båtsmännen i denna tjenstgöring. Sådan är den enkla sanningen; men f. d. sjöofficeren, som, åtminstone att döma efter hans uppträdande mot marinregementet, tyckes hysa alltför svaga sympatier för sanningen i allmänhet, drar icke i betänkande attförvrida detta förhållande till en vanheder för regementet ochi ett bevis på den ringaktning det förmenas åtnjuta af, som han uttrycker sig, flottans såväl befäl som manskap. Den anekdot, med hvars berättande, på sätt som sker, han slutlisen tar steget fullt ut in på skandalens område, är beklagligtvis så gammal, att den för längesedan utslitit sin udd. Här på platsen var den känd för mer än fyrtio r sedan, långt innan regementet bar sitt nuvarande namn, och äfven inom åtskilliga andra garnisonsorter, der olika trupper delat tjenstgöringen, har den, efter omständigheterna varierad och lokaliserad, begagnats som ett slags grofkornigt skämt, vid hvilket det icke fallit någon förståndig menniska in att fästa något allvarligt afseende. F. d. sjöofficern begagnar ock nu samma gamla anekdot såsom ett stöd för sin skymfande förkastelsedom, med det temligen öfverraskande tillägget, att det var just han sjelf i egen person, som erhöll det spefulla svaret, ehuru lan, till skada för den historiska trovärdigheten, icke kan påminna sig den plats der detta hände. Det skulle måhända vara förlåtligt om jag toge mig friheten att förmoda, det f: d: sjöofficern härvid förblandar sina egna tilldragelser med hågkomsten af en berättelse; men jag vill icke tillåta mig ett dylikt tvifvel på hans goda minne. Må det då gerna vara som han sagt, summan af saken är den, att han visat sig ega det, Gudskelof, sällsynta modet att försöka kränka ett helt regementes heder på grund af ett yttrande från en antingen illa instruerad eller särdeles dum båtsman. . Ja, må man ännu en gång genomläsa de här ofvan citerade utdragenafifrågavarande artikel och sedan helt enkelt blott lägga märke till, att det är en person, hvilken s ger sig för få år sedan gel Bafva varit officer, som nu på ett s förnärmande sätt, dold bakom anonymiteten, anfaller ett regemente, vid samma vapen som han sjelf tiilhört! — Reflexionerna göra sig sjelfva. Hvarje man af heder må döma om det värde hans ord kunna ega; och ifall artikel författaren verkligen, såsom han sjelf påstår, en gång varit officer, hänskjuter jag åt hvarje svensk militär att afgöra huruvida han,med sådana begrepp om aktning och grannlagenhet, någonsin förtjent att vara det. Karlskrona den 17 Aug. 1861. .C. OC. Kreiger. Öfverste och Sekundcehef vid K. Marinregementet. TEKNISK TIDNING. Ridhuset vid Drottningholm. (Slut från n:r 195.) F. Rörande den förmenta svaga konstruktionon af ridhusbyggnalen. Hrr Stål och Söderling hafva behagat yttra: Tlndon Sea