Aftonbladet – 23 augusti 1861, sida 3

underrättat hotiom derom, att Jerngren kon mit utspringande från -huset -n:ö:12, -emedan det vore af vigt att få denna person hörd. Hä till genmälde Lindqvist, att som ifrågavarande sagesman vore en för tredje resan stöld strafi vt, k ej plysningar på saken inver. a t st nöjligheten att uträtta något, ot sagesmännen måste uppgifvas. Derigenomskul : mera skada än gagn förorsakas. Norstedt for for. emellertid i sitt yrkande, äfvensom attt inkalla och höra åkaren Andersson samt flickornI Blä dörren ett näringsställe; beläget vit. ungstensgatan, i närhvten aflilla Badstugatan. Jerngren nu uppmanad att beskrifva huru de: tillgått vid hans häktande 1 Observatorii-backen, förklarade att han för tillfället varit vid sådant humör, att han ej hade reda på sig; men så myc ket mindes han, att han och nd vist satt sig upp på samma gång i droskan. å fråga hvar han uppehållit sig under de båda dagar han varit borta från hemmet, uppgaf Jerngren att han sällskapat med en flicka ute i det fria. Norstedt begärde nu att hahs.hustru måtte på fri fot försättas, mot den till rätten aftemnade och polisprotokollen bifogade borgen af fem vederhäftiga personer, deribland referenten uppfattade namnet Wernborg, byggmästare. Denna anhållan ansåg rätten sig ej för närvarande kunn bifalla, hvarefter målet uppsköts till nästa torsdag, då fru Steuch antingen sjelf. eller genoni ombud borde komma tillstädes.. .Å hennes väg nar var blott en flicka, som under sommaren ettersett hennes rum, närvarande. Hon hade ins genting att upplysa om stölden, enär hon varit börta då den begicks. Ett bornas misskandling. Det från poliskammaren remitterade målet, angående misshandling af en minderårig gosse, som varit inackorderad hos skomakare i Brunström, förevar åter i går på rådhusrättens sjette afdelning. Skomakaren Brunström hade låtit inkalla vittnen, somintygade ätt gossen varit. vidt de hade sig bekant, Väl vårdad, men alt. han varit olydig och vanartad, så att han. ofta skrikit utan orsak och nog förtjent den aga han fått. Gossens egen moder vidgick detsamma och förklarade sig nöjd med den vård makarna Brunström lemnat honom: ÅAfvenså före teddes bevis från gossens lärare och lärarinnor, han varit trög och-lati: skolan samt af ett äftigt sinnelag. Sedan Brunström sålunda fått, såsom det ville synas, fullständig upprättelse, hemställde rättens ordförande till honom, om han .ej nu ville låta det ånsvarsyrkande falla. som han påstått mot fru Bryx, derföre att hon varit den som i poliskammaren gjort anmälan om gossens misshandlivg, Fru -Bryx förklarade i sådant fall, att hon å:sin sida äfven ville nedlägga sitt yrkande om :ansvar mot Brunström derföre att han våldfört sig -å henne. -Brunström visade sig likväl härtill ej villig, utan fortsatte sina påståenden mot fru Bryx, vilket föranledde henne att begära de vittnens hörande, som hon låtit inkalla, dels för att styrka angifvelsens vikten om gossens misshandling. dels att hon sjelf blifvit af Brunström slagen. Samtliga vittnena å hennes sida intygade att de tidt -ochofta hört gossen skrika öfverljudt, så att de i-huset boende deraf funnit sig generade och stundom samlats på gården samt talat om saken. Slag hade vanligtvis åtföljt skriket, och sednast vid det omstämda tillfället hade ett af vittnena räknat minst 30-slag. De hade då äfven, oroade af skriket, utkommit på gården, och då ett af vittnena yttrade, att nu tror jag att gossen .skriker för sista gången, hade fru Bryx, som är en äldre och såsom det synes ömsint : menniska, yttrat: . Ja, det må gå med mig hur det vill, men nu måste jag gå upp och se hvad de göra med gossen. Hon hade då begifvit sig upp, men åter hastigt nedkommit; förföljd af Brunström, som menade tro på att om :gossen fått 30. dög så förtjenade han 30 till. Fru Bryx hade då visat att hon var blånypen om armaärne, äfvenså hade ett af vittnena hört henne, under nedgåcndet utför. trappan, bedjande yttra till Brunström: 4Slå mig ej, hr Brunström; jag har icke gätt upp i någon ond afsigt. Fru Bryx anmärkte härjemte, att det ej kunnat vara gossens moder bekant, huru gossen behandlades, då hon. sällan varit der. Målet fick nu åter en helt annan färg för Brunström, som envisats och ej velat nedlägga detsamma. Han begärde att få inkalla flera vittnen för att få styrkt att gossen varit väl vårdad. Ja nog kan ni få vittnen, ja. hela staden, hvilka liksom edra förra intyga att de ingenting .sett, anmärkte ordföranden; hvarefter ätten afslog Brunströms begäran om vidare förhör. Målet . öfverlemnades Härefter till domstolens pröfning af parterna. Gossen är nu på annat ställe inackorderad. — Carlshamn. En sedelförfalskare. drängen Måns Johnsson från Hallandsboda af Jemshögs socken, har af stadsfiskalen Frick blifvit inmad i häkte för utprångling af en falsk Små:iands privatbankssedel å 10 rdrrmt, till hvilken, jemte en sedermera funnen dylik å 5 rdr rmt. an erkänt sig vara tillverkaren. Sedlarne skola hafva varit sådana, att de mycket lätt kunnai agas för äkta. — Enyelholm den 8 Aug. Tillförordnade stadsoch landsfiskalen G. Påhlsson härifrån staden har lyckats. gripa det tjutband som en tid, grasserat på södra sidan om Hallands ås. ÅDboen rik :Jönsson, boende nära den urgamla stadsläcken Luntertun vid Engelholms hamn, lät annonsera i Helsingborgsposten att han blifvit frånstolen. en mängd saker, hvaribland en guldring. som föranledde rika upptäckter. Denna guldng bars och visades af en liten fattig flicka, som på tillfrågan yttrade att hon fått den afsin ägtinge Jöns. Nero, som derefter blef på ansifvelse genast gripen, och då Khan således kom för sig sjelf bekände han, hvilka hans medbrottslingar varit och hvilka föröfvat de många stölder, som för någon tid sedan varit omtalade. hvarefter stadsfiskalen, eskorterad. af-bönderna 1varnegaren And. Larsson i Onnersmölla och örodern Jöns Larsson i Wanstad, begaf sig till husaren Pettersson, der de funno en rock, som le igenkände hafva tillhört nämnde Jöns Larssen .och var denne sistl. vårtid frånstulen. PeÄrto AK Halla da Til 411: otkldan men aftar dat fn