Aftonbladet – 23 augusti 1861, sida 3

ning under presidium af rådman Uppling . Kronoarbetskarlen Jerngren är född 1822. Hans far var uppsyningsman vid tullverket, år 1838 undergick han: bestraffning för första resan stöld: och 1840 häktades han åter samt dömdes vid härvarande rådhusrätt; men blef enligt sin egen uppgift frikänd af-hofrätten, hvarefter han såsom försvarslös likväl förpassades till Rindön: Han har sedan för samma orsak blifvit ditskickad åtskilliga gånger. Under de tider då han deremellan varit på fri fot har han uppehållit sig i Stockholm och: försörjt sig med tillfällig arbetsförtjenst. Angående hans sednaste vistelseort och sysselsättning uppgåfvo .de tillstädesvarande konstaplarne Wirström och Lindqvist (tillhörande den såkallade säkerhetspolisen) att de dragit försorg om honomy så att Jerngrenunder ett helt. års tid haft sitt uppehälle och allt vad han behöft hos dem, mot det att han åt den uträttat hvarjehanda, borstat, gått ärenden 0. s. Vv. Jerngren hade under:tiden ej missbruat deras förtroende, utan uppfört sig ordentligt Spord angående stölden hös fru Steuch nekade Jerngren att ha begått densamma. a Hustru Norstedt fick nu afgifva berättelse om uru det stulna-kunnat befinna sig i makarne Norstedts gömmor, och uppgaf: Den 30 Juli hade hon kommit hem ifrån torget, då hon i förstugan påträffade Jerngren,: som frågade om : Norstedt var hemma. Han sade sig söka honom för erhållande af arbete. (Hustru Norstedt uppgaf sig känna Jerngren, emedan han för samma ärenle förut några gånger besökt hennes man; Sedan hon besvarat Jerngrens fråga med nej, gick hon in i köket, dit Jerngren följde efter henne och begärde först mat och sedan penningar. Hustru Norstedt -svarade härpå, att hon ej hade något att gifva honom. Jerngren bad då att få lägga in ett fpapper; som han: hade i handen; han skulle sedan komma och hemta det, hvarpå han utan att vidare afbida hennes svar gick in i ett skräpköntor, hvars dörr alltid plägar stå öppen. Vid hans åtgöranden derinne hade hustru Norstedt icke fäst någon uppmärksamhet, utan. hade Jerngren aflägsnat sig. En stund sed nare hade poliskonstaplarne Lindqvist och Virström ankommit samt frågat, . om någon främmande person varit der, hvarpå hustru Norstedt svarat nej. Tillfrågad hvarföre hon då nekat till att Jerngren varit inne, förklarade hon att hon skämts att omtala -det, emedan hon visste att Jerngren var en stråffad person. Hennes dotter hade nu utkommit samt, sedan hon fått höra bvarom fråga var, yttrat: Jo, mamma den der fyllkallet har ju varit här! Konstaplarne hade härpå begärt att få. anställa visitation,, hvilket hustru Norstedt ej direkt för-F vägrat dem; men bedt dem dröja dermed. till hennes man hemkomme, hvartill dottren yttrat: Ah kära mamma; låt dem visitera hur devilja. JVisitation hade. derpå verkställts. då uti gföreJ nämnda kontor, ett. paket anträffades, hvars innehåll konstaplarne uppräknade för henne. i Tillfrågad huru lång tid förflutit mellan Jern grens aflägsnande öch poliskonstaplarnes ankomst, uppgaf hustru Norstedt, att det kunnat varaom-I. kring en halftimme. Mannen Norstedt inlemnade härpå: en skrift; som upplästes, hvari han insinuerade samt sökte göra troligt att alltsammans var en mot honom anlagd nedrig pla för att störta honom och hans familj i olycka, Norstedt grundade denna F. förmodan dels på den omständigheten, att Jerngren hyste act till.honom, emedan han åtskilliga gånger blifvit nekad arbete, dels ock på Lindqvists förtrolighet med Jerngren, som han visste ofta ha besökt Lindqvist; äfvenså förekom Norstedt den omständigheten anmärkningsvärd, att visitationen i hans bostad före: tagits så hastigt efter stölden och utan att spaning å tjufven vunnits samt liksom skett på en slump. Sammanlade han dessa förhålländeny så syntes saken honom så misstänkt, att han häri ej kunde se annat än en bestämd anläggning: För söfrigt: förklarade sig Norstedt;ej hatva någon reda på huru allt tillgått, enär han vid visitationens verkställände varit frånvarande. Poliskonstaplarne Lindqvist och Wirström hördes-nu hvar för sig, och berättade Lindqvist: Han och Wirström hade varit ute på Ladugårdslan det och spanat efter en förrymd fånge vid namn Gelin. De hade en stund skiljts åt, då Lindqvist, för tillfället blifven ensam, påträffade en straffad. person, som uppgaf att han nyss sett Jerngren komma utspringande från huset n:o 1? i Nybergsgränden.: Som Jerngren ej visat sig i Lindqvists och Wirströms bostad på ett par da gar, gaf detta Lindqvist anledning att misstänka honom, och då han och Wirström åter sammanäffade, åtföljdes. de in i Norstedts bostad: Deres funno de hustru Norstedt, som höfligt tillfrågades af Lindqvist, om någon främmande person varit inne,: hvilket af henne besvarade: med nej. Dottren som också var tillstädes upplyste dock, att den s. k. fyll-Calle varit inne. enfia tvetydighet i uppgift å hustru Norstedts sida (såsom förut blifvit omnämnt har hor sökt förklara den dermed, att hon skämdes att omtala, att en straffad person varit inne) slog genast Lindqvist för hufvudet och han beslöt sig för att anställa visitation. En sådan åtgärd skullc han eljest icke vidtagit. Hustru Norstedt hade då bedt, att dermed skulle. få anstå till manner: hemkomst, hvartill dock dottren yttrat: Nejlåt dem nu visitera genast, om de vilja. Fru Noistedt och dottren hade härefter följt dem omkring i rummen, utdragande b vrålådorna, sant på vinden o. s. v., och hade dottren tjenstvilligt biträdt dem vid visitationen, genom att upplyftå och låta dem granska allt somode önskade.? Slutligen inkomna i det förenämnde kontoret, hade de i en der stående vagnslåda anträffat paketet, gömdt under några ofvanpå lig: gande kläder. Lindqvist, tillhågad huru han på så ringa anledning kunnat besluta sig att anställa visitation, förklarade att hustru Norstedts sätt att skicka sig ingaf honom grundade. misstankar, Wirström afgaf enahanda berättelse om sjelfva visitationen; om hvars verkställande han ej-hadt någon aning, förrän den af Lindqvist beslöts. Han tillade att hustru Norstedt genom sitt uppförande. under. densamma, i-det hon genom ut bredahde af kjortlarne sökte hindra dem att in träda i kontoret väckte hans uppmärksamhet. Afven han vitsordade dottrens beredvillighet att gå dem tillhanda vid visitationen. — Norstedt gjordes nu af ordföranden uppmärksam på att innehållet af. den skrift som han inlemnat innebure -enangifvelse mot Lindqvist, och frågade-om. det verkligen vore hans. mening att vidhålla den, för hvilken händelse angifvelsen närmäre måste formuleras, så framt den skulle kunna föranleda till äskade vittnesförhör. 4 Härtill. genmiälde. Nöstedt, att meningen ej vore att göra någon direkt angifvelse mot Lindävist; men enär Norstedts misstanka blifvit väckt att alltsammans vore en anlagd plan, ansåg han sig berättigad att inkalla och få höra vittnen om åtskilliga omständigheter, som kunde tjena att bringa upplysning i målet och freda hans egen familj. ör omständighet, som bland andra förekom honom -egen : nog, var, deny att Lindqvist, hvilken gripit Jerngren i Observatorii-backen, först kom till åkardroskan och satteisig upp; men att Jerngren sedan Kommit springande efter och äfven satt .sigupp. Det förekom honom eget att den person, som efterspanades, sjelf kom springande efter den polistjensteman, a CET 3 tndamål att häktas honans