Aftonbladet – 22 augusti 1861, sida 2

fogad adress, så skulle brefskrifvaren infinna sig hos annonsören och föra honom till det hus, der den bortkomne ynglingen bölls inspärrad; en tredje upplyste att den unge romaren sednast blitvit sedd i skogen vid Bondy, ridande på en sopqvast, oeh så vidare. Det finns qvickhufvuden till den grad qvicka, att allt ger dem ämne för att öfva sin talang. Efter några få, fruktlösa försök af Thornton att sjelf följa sådana anvisningar, företog han sig att öfverlemna alla dylika skrifvelser till polisen, naturligtvis utan att det medförde någon nytta. Thorntons mod sjönk då han fann hvarje sitt bemödande fruktlöst — ja, till den grad, att efter familjen Jones afresa till England hans djupa själslidande började verkligen oroa madame Francoise. Mrs Jones hade alltsedan sin sista sjukdom aldrig upphört att sucka efter England, liksom det skulle hafva kunnat återskänka henne helsa och krafter. Läkarne hade ej förr återkallat sitt förbud för henne att resa, innan familjen begaf sig till London. Så stor förlust detta var för Mortimer, så träffade den Lavinia ännu djupare, hvilken, alltsom lifvet blef mörkare. bättre lärde gig att uppfatta värdet af en verklig vän, så mycket dyrbarare för hennt som Thornton äfven var hans vän. Thornton, å sin sida, förlorade i Lavinia den enda varelse, som var för honom ett passande sällskap i hans tröstlöshet, det enda hjerta som kunde fullt sympatisera med honom, den enua menskliga varelse som kunde hindra honom att falla i förtviflan. Sedan Lavinia var borta stod han alldeles ensam. Madame Francoise följde med dagligen växande oro hans förvirrade blickar, hans långa stunder fortfarande sinnesfrånvaro, hans utbrott af en feberaktig, gagnlös verksamhet, och efterhand började hon med förskräckelse befara att han skulle förlora för ståndet. Så djupt hade hans olycka gått henne till sinnes. att då hon mottog der änge väntade tillsägelsen att utrymma sitt hus inom en vecka, hade den goda qvinnapy