Aftonbladet – 21 augusti 1861, sida 3

IP att ?det ärtydligt och klart, att de svaga väggarne? ... ?icke kunde i ringaste mår bidraga att motverka takets sidotrycknin Såsom jag redan har antydt, är denn agan, om man kunde betrakta henne s som gjord al byggnadskunnige, ett verkligt missfoster. Ba klagan öfver att väggarne icke kunde motverka takets sidotrjekning? är oerhi Hon blifver vidunderlig när hrr Stål och 5 derling låta förstå (under 10:e), alt vi varne borde kunna anli att molverka takets sidotrycknine, för den händelse remstyckena it af röt och plankännvidd ef 72 fot sjunremstycken,. och så rubbas utur si ällning i de lodräta planerna: det vill säga när talkvalfoet skall falla. Väl finner man, någon en bigemästare som räknar på attt sningens timmerverk skall bidraga? att hålla väggarna sparrarne med ec sa ner i d i sin ställning; men det, att väggarne skok motverka takets sidotryckning?, 9. Pvärtom är det en öfver allt at klokt folk mtagen hufvudregel, att takresningen icke det ringaste får spänna mot väggarne, hvil endast hafva att bära, taket, under lodrä tryckning. tt af de talande skälen derföre. är, att en annorlunda konstruktion, för stor spännvidd såsom här, icke är för förståndigv yyggmästare möjlig. Också visste man redan för årtusenden tillbaka att derefter rätta sig. Ett för ögonen stående bevis derpå gaf, ännu i vår tid, basilikan San Paolo utanför Rom, innan hon år 1823 genom vådeld nedbrann. Hon uppfördes i 4:de århundradet af vår tideräkning. Hennes mellanskepp hade 81 svenska fots bredd, mec 102 fots höga murar af endast 4 fots tjockek. Att dessa murar på 303 fots längd. icke kunde bidraga att motverka taket sidotryckning?, lärer vara säkert. Också hade de ej detta ändamål, utan de endast buro; ty man förstod, då redan, att i takstolen upphäfva all Psidotryckning?, genom en konstrukton som än i dag tjenar oss till mönster. hvad grundregel och hufvudform beträffar. Tusende andra exempel och skäl kunde anföras emot hrr Ståls och Söderlings splitter nya byggnadskonst. Men, i hopp att några få omdömen af verkligen byggnadskunniga göra tillfyllest, skall jag aniöra föl jande från olika tider och olika länder. Jag bör, emellertid, för den händelse att någon byggnadskunnig skulle komma att läsa dessa rader, nu på förhand anhålla att han ville ursäkta mitt upprepande af allmänt kända satser. Den förutnämnda blyertsanteckningen bär ensam skulden derför. De yttranden jag önskade åberopa, följa nu: at Milizia : I Principii di architettura civile?, 4 1785. . Vid sammansättningar af takresningar, af hvad slag det än vara må, är den allmänna regem att ingen enda:af dess delar spänner omedelvarligen mot murarne, men att allatillsammans utgöra en ställning, som trycker lodrätt på dessa murar, och inom sig spänner det minsta möjliga. af Soleirol: Cahier Classique sur le cours de consttuetion å Vusage del gcole royale de Vertillerie et du geniet. Föreläst i Metz år 1834. Takstolar. Man måste alltid fullgöra tvenne vilkor, som på en och samma gång uppfyllas. Man bör förhindra figurförändring i sammanställningarne och hindra systemet att utöfva horisontaltryck mot murarne. af Miston, Boutereau Hanus: Manuel du . eharpentier, 1848. Tak på planksparrar. Detta slags tak elle hvalf af snickarearbete, hvars tyngd är föga betydlig, belastar nästan alldeles icke byggnaderna, jemförelsevis med de vanliga takresningarne, 1y det är ieke underkastadt någon ning, har icke behof af annat än dynor på murarne, anstränger dessa alldeles icke och sträfvar aldrig att skilja dem åt. af Weale: Dictionary of terms used in building and construetiont ete.. 1850. För att undvika onödig belastning på väggarne, skall taket i sin helhet konstrueras så lätt som möjligt, stadigt, säkert och varaktigt. och dess särskilda delar skola så ordnas, att trycket kommer attfalla endast lodrätt på murarne, och icke hafva någon riktning att skjuta dem ifrån hvarandra. I detta afseende fordras alltså af en takstol att verka i sin helhet tillsammans, såsom betäckningens bärare, och han kan icke vara egentligen afsedd att såsom sträfvare verka åt sidan emot väggarne. Dessa författare äro då icke gunsuga för herrar Ståls och BSöderlings motverkningsfunderingar. skildt mena tre af dem att lek på planksparrar, såsom för ridhus byggnaden vid Drottningholm, stödja sig sjelfva och icke oroa väggarne. Detta trodd: älven den som byggde nämnde ridhus. Också är herrar Ståls och Söderlings ytrande (under 8:0) att snedsträfvorna (genomskärningen n:r 3, d) hade för ändamål alt motverka takets sidotryckning4, en ren barnslighet, hvilken de må behålla för sig sjeliva: Jag har användt dessa sträfvor endast och allenast för väggarne, hvilka behöfde dem, då inga mellanväggar funnos jå en längd af 132 fot; och dessa ytterv funnos till för att afsluta byggnaden, innefatta dess fönster och särskildt för att upptaga vindens tryckning och förminska denna ör takresningen. Dessa korsverlksväggar hade ullräckli a för ändamålet och voro ce-k nom min särskilta konstruktion öfverallt aj sten utvändigt, hvarföre man ock i allmänhet rodde att byggnaden var ett massivt stenhus. Ingen den minsta spricka fanns på dem, ingen reparation hade de undergätt på näcra och trettio år. De kunna i detta fall mera än mäta sig met mängden af våra nya stenhus. Na Slutligen får jag hänvisa till den, för flere i byggnadskonst utgifna, värd falla arbeten. allmänt bekante preussiska öfverbyggnadsrådet Gilbys atbhandling: teUeber Ertfindung Construetion und Vortheile der BoblenDächer4. Berlin 1797. . Jag har från detta arbete lånat de på bilagde ritning intagna teckningarne nr 6, 7, 8 och 9. De tvenne sista af dessa visa en konstruktion med planksparrar, för en spännsaa AA mA Pa Allan AA ÄR akta S ALA