Aftonbladet – 21 augusti 1861, sida 3

Kihniä by. agelfallet skall ha sträckt sic till enrysk verste bredd, men huru långt det avancerade inåt Kuortane sidan kan cj uppges. : TEKNISK TIDNING. Ridhuset vid Drottningholm. tForts. från 489.) Jag går nu till frågan C. Om förmultningen kunnat genom tillsyn ech vård förekommas. I herrar Ståls och Söderlings embetsberättelse söker man förgäfves ett enda ord i denna hufvudfråga. Redan deraf kan man sluta att hon är mycket ömtålig. Ett inhemftande af närmare upplysningar, rörande henne, hörde dock utan tvifvel till dessa herrars uppdrag, och frågans stora vigt synes fordra, att det ännu lemnas dem tillfälle att derom yttra sig. Då emellertid det har ålegat byggmästaren, att först af alla taga denna fråga i betraktande, och han endast genom sitt anordnande af byggnaden kan bevisa att han gjort detta; så anser jag mig skyldig att i främsta rummet nu redogöra för detta anordnande, så vidt det rörer denna fråga. Jag får i sådant ändamål åter hänvisa till den bilagda ritningen. Af genomskärningen, n:o 3, på denna, synes att remstyckena a, hvilka vid byggnadens nedstörtande voro förmultnade, lågo på en afsats af fotmuren 4, i jemnhöjd med dennes öfverkant, och voro, ursprungligen, der öppna för ljus och hyt. På endast 6 fots afstånd från dem funnos byggnadens fönster, som alla vor: att öppna för luftvexling. Luften hade fritt tillträde i det öppna rummet rhellan remstyckena och barrieren k, hvilkas minsta al stånd från hvarandra var , fot. Dettarun var fullkomligen afskildt från jordytan, medelst den af spåntade plankor bestående. barrieren, som stod medsin nedra kant på en lägre afsats i fotmuren, och var spikad vid en på samma afsats liggande sparre. På detta sätt var allt trä i takhvalfvets fot aflägsnadt från beröring med ridbanans fuk tiga jord. Till skydd mot yttre fuktighet blefvo de väl uttorkade remstyckena, innan de inlades på sin plats, flera :gånger anstrukna med sjudhet tjära. På samma sätt behandlades väggarnes syllar h. Dessa anordnanden bevisa, alt: byggmä staren, långt ifrån att brista I någon omsorg för trävirkets bibehållande i friskt tillstånd. hade med all omtänka bemödat sig att undanrödja vilkoren för en förruttnelse. Men buru hafva väl de anstalter som han för dett: ändamål gjort, blifvit vidrmakthållna? Hvar och en, som med granskande ögon besökte ruinerna af den nedstörtade byggnaden, såg. att det vid husets uppförande lemnade öppna rum emellan remstyckena och barieren, hade. såsom förut är nämndt, fått år från år iakräktas och fyllas just med sådana ämnen som inleda förruttnelse, och slutligen så till öfvermått fyllas, att hela fotmuren var derat betäcekt, så att ofvanpå densamma, eller å golfvet på hvilket de å ritningen intecknade personerna stå, var samladt ett lager till flera tums höjd af dam och jord från ridbanan. deribland äfven hästgödsel befanns. Detär all anledning att förmoda det fönsterna högst sällan hållits öppna för luftvexling. Ånstrykningen på trävirket har under 32 års tid ingen gång blifvit förnyad. Kan män väl tänka sig möjligheten deraf) att, under sådana förhållanden, under sådan fullständig brist på eftersyn och vård, förmultning ej skulle hafva egt rum?. Den försiggångna begrafningen af talkhvaljvets fot förklarar änteligen hvarföre det ?all-deles förmultnade? i ?remstyckena? och ?sjelfva bågarnas tappar eller nedre del? hade! svårligen vid de vanliga årsbesigtningarne kunnat förmärkas?. D. Rörande den förmenta svårigheten att utbyta de af röta angripna remstyckena mot nya; Hade byggnaden ej saknat tillbörlig ceftersyn och vård, så hade den förmultning, hvaraf dess nedstörtande förorsakades, efter all anledning icke inträffat, och frågan om utbyte af remstycken ej förekommit. Men jag skall, det oaktadt, nu upptaga henne. Hrr Stål och Söderling hafva i sin berättelse påstått: Under 11:0: i att detta arbete icke kunnat verkställas utan att till större delen ombygga huset.? Detta yttrande bevisar blott att dessa herrar alldeles ieke förstått det arbete hvarom de talade. Påståendet hade varit sant, om remstyckena nödvändigt måste bestå af så långa bjelkar, i ett stycke, som de, hvilka vid byggnadens uppförande inlades till detta bruk. Men ett sådant måste är af ingenting föreskrifvet. Man hade utan ringaste olägenhet kunnat alskära remstyckena i lika många stycken som planksparrarnes antal, om afskärningen skedde midt emellan sparrarne, och man med de insatta nya styckena noga fyllde de borttagnas plats. En rubbning eller glidning af dessa stycken, långsåt, kunde sedan ej ega rum, och de kunde, dessutom, i skarfvarna infällas i hvarandra eller med jern fästas, huru man behagade. De sparrar m, n., under hvilka vexlingen skulle i ske, kunde lätteligen, en eller flera tillsamj mans, genom understickning uppehållas på i bockar, under det att de nedre styckena afI skrufvades ocK insattes. Allt detta är så I simpelt, att den enfald, som här talar Om LL AA KE