Aftonbladet – 21 augusti 1861, sida 2

delse underhålles mellan Lidköping och Sköfde j Skara, komma från och med den 1 instun;ptember paketpostkontor att öppna sg och Skara. i ha förut efter en tysk tidning medrandfattning ar några artik nehållit med a anledn konung i Vid en j alartiklarne il den fr det sig emel-i lertid att men den tyska ölver-;i sättningen blifvit på flera ställen förvrängd, ! hvarföre vi anse oss böra återgifva artiklarne i sin helhet. Reflexionernu och misstagen deri stå dock naturligtvis helt ochi. ilet för tidningens egen räkning. I den första artikeln yttrar tidningen: i tDet är två omständigheter som vi icke! 3 glömmma när vi i dag sysselsätta oss med konungariket Sverge; det är, att den från. Frankrike stammande dynasti, som rsiädes, har tagit sina första; bana på franska slagfält och ) konung Carl XV dl 3 gäst. i Vi kunna för öfrigt fullkomligt obesvär i a radt yttra 083 alldeles! fritt om en ie tra les sedan i går är Fra som har i sin historia blad af odödlig ära, som har hjeltar bland sina konungar och som -förstått att under de sista .europeiska delserna utmärka sin hållning genom mycken fasthet och krait, parad med mycken moderation. De folk, hvaraf detta rike består, äro änvu i dag värdiga afsomlingar: af dessa kraftfulla stammar, som kommo j från Svarta hafvets stränder och Donaus mynning att cröfra sig ett fädernesland och som halva slagit starka rötter i den mark der de stannat. SE Efter hvartannat hednisk, i katolsk och protestantisk har den ekandinaviska nationen aldrig varit på förfall; den har till och med, stundom genom ett ötverdrifvet nit, förstått att hålla sig fri inflytelser, gom den ansett kunna rubba dess karakter eller skada dess gamla priviiegier. Och alltid hear detta folk väl fullgejort sin vakt på den framskjutna förpost, ropa den skandinaviska halfön bildar i Europas nord, skyddadtsåsom det varit al sina höga berg och Nordhafvets böljor, som skölja dess båda kuster. Om vi icke hade till uppgift att berätta hvad som för närvarande föregår och ej att förlora oss i berättelser om hänsvunna tider, skulle vi uti en kort återblick öfver det förflutna kunna skildra denna nations ; mäktiga individualitet och visa hvad den ; blef under en så snillrik man som Gusta! Adolfs händer. Den ifver och omsorg detta ik alltidsådagalagt uti att värna sig både i mot inre faror och sådana, som hotat utiifrån, skulle vi lätt kunna teckna genom en rad af talande exempel: vi skulle se huru det under 16:de århundradet icke tvekade att, för att rädda sin frihet, afsätta Chrin och kasta sig i armarna på Gustoi Wasa och huru det sedermera, af ytterlig sfundsjuka om sitt oberoende, öfvergick ju Il den luterska läran för att undandraga sig det österrikiska hofvets inflytande, som då var öfvervägande i Europa. Sjeltva dess religiösa ofördragsamhet var en följd af dess glödande frihelskär Vi se härutinnan en at dessa anomalier, som så olma förekomma ,i folkens historia. Af önskar att bevara sin trosfrihet förkastade det med ofördragsomt nit en religion, som. syntes det oförenlig med den fria pröfningen: Det bör äfven nämnas, att katolicismen kämpade i, fyratio års tid innan den gaf vika för den reformerade läran. Denna sida af Skandineviens historia vore måhända den intressuntaste att studera. Icke derföre att de handlingar af religiös: ofördragsamhet den har att uppvisa göra nationen mycken ära — långt derifrån: men de låta oss begripa, huru i detta afseende, trots allt hvad som ännu i våra dagar föregår, det skandinaviska fäderneslandet är ömtåligt om sitt oberoende. Visserligen är det en betydlig skilnad mellan fe 16:de, 17:de och 18:de århundradets lagstifining och den ställning, som skapa-. des genom den nya lag om bekännelse! het, som blef föreslagen f konung Carl XV den 27 Okt. 1859 och dbtagen I i Maj månad 1860. Denna lag är, om vi bedöma den från de franska åsigternas synpunkt, icke hvad vi förstå med en frisinnad lag; den är ännu full af inskränkningar. Den gamla förvillelsen och anomalien göra sig ännu i närvarande tidpunkt gällande, d. v. s. att samvetsfriheten söker ännu sitt skydd uti hvad som är dess största fara. 1 alla händelser måste det dock erkännas, att detta i sina traditioner och sin vilja så fasta folk har vågat taga ett steg framåt: att det genom lagen af 1860 grundlagt en verklig, om också icke absolut, frihet, och denna revolution, såsom hr Adelsvärd m 0 ket riktigt utvecklar uti en skrift, som förtjenar att uppmärksammas, denna revolution, som i landet sätter en relativt frisinnad ordning i den radikala ofördragsamhetens ställe, har i Sverge förs siggått låret fredligare än hos andra Tolk, endast på förfotlningsutvecklingens regelbundna och lagliga väg. De skandinaviska folken, älska friheten: man behöftver, för att öfvertyga sig derom. blott studera deras statsförfattning; den är en af de mest frisinnade i Europa och kan väl uthärda jemförelsen med sjelfva de engelska institutionerna, hvilka i våra dagar så mycket berömmas och alltid framhållas såsom mönster. l Ore NERSVE TSE TEPE ESR ÄTS RET ÅN Å i