Aftonbladet – 21 augusti 1861, sida 1

om lotten fölle på honom, hade förut föga oroat Frans: kanske fanns det till och med stunder då han, uppkallande gamla minnen, önskade få se sin son i uniform ; men sedan han lärt känna dennes kärlek till mamsell Elisabeth,; hade denna krigarens önskan lemnat rum för fruktan... Han ville framför allt Williams lycka och han kände att med afresan till hären skulle den ringa återstod af hopp; som sonen ännu hyste, alldeles försvinna. Under tiden hade hr Koffmann gjort allt i ordning, han hade sjelf granskat sedlarne som skulle läggas i den olycksbringande urnan; ändtligen öppnades dörrarn dragningen började. K Redan hade ett stort antal fått sitt öde afgjordt; Williamstur nalkades, då någon i hopen ropade på honom; det var fru Duvals piga, som på sin matmors vägnar sökte honom. nd Har hon fått något bref åt mig? frågade den unge mannen, som genast tänkte på Elisabeth. ST Jag vet inte, men frun sade åt migrätt ej komma tillbaka utan er. Jag går; jag går, sade Williams, skyndande ur-salen. Ned Fru Duval mottog honom med en: hemlighetsfull uppsyn som närde hans förhoppningar; hon förde honom ur postkontoret in i sin salong och stängde sorgfälligt dörren. CMin bäste Williams, sade hon till honom, jag vet att ni är en stadgad ung man, en god son, och jag har alltid önskat er framgång. ; z N Den unga trädgårdsmästaren framstam, made en tacksägelse. re i Jag har något att säga er; men ni måI ste först lofva mig den djupaste tystnad. I Jag svär det; min frö.