Aftonbladet – 20 augusti 1861, sida 3

med en sten om halsen!4 ropade Koftmann, ursinnig vid denna. bild. Jag tror er, jag tror er nog, -sade in: validen skakande hufvudet; Sniär verldsman, ni; men mamsell Elisabeth bär redan en sten om halsen; det är namnet Koffmann, ett namn för tungt för en stackars flicka utan hemgift och utan: goda slägtingar... Och se sådan är verlden: hi skulle gilva er brorsdotter åt en bankru.tör, som skaffat sig förmögenhet, åt en rucklare som nyss lemnat sjuksängen; men åt en bra gosse, som är trädgårdsmästare — för ingen del, dertill är ni alltför mån om er familjs heder. För öfrigt hade jag tänkt på saken innanfjag kom hit,ioch jag vet ett sält att hjelpa allt. gif er brorsdotter åt mini son, och. dagen. efter. bröllopet. lemna vi Thanna för au ej mer återvända dit; jag har slägtingar i Schweiz, vi bosätta oss i Basel och ni slipper vidare höra talas om Os3. j Nog, nog! ropade Kofimann, utom sig. En sådan oförskämdhet! Våga fria till min brorsdotter! Gå. Ni nekar sålunda? Vill ni gå; usling? i Frans bleknade,; reste sig på sitt träben, och i:det han med en utmanande: åtbörd satte på sig sin soldatmössa upprepade han: Usling! ja det är sannt att det finns en usling här; -men det är du, Petter Koffmann; : du, som höll kosackernas stigbygel och som skulle dragit af-dem stöflarne-Oom de visat dig ridpiskan. ? Vågar du ensau lyfta dina Ögon inför en gammal soldat, du; eländige pultron, som köpte en enkas son att Jåta döda sig i ditt ställe b-.Såå! jag en usling... men vet du väl, att det är sådana uslingar som jag, hvilka hafva försvarat ditt skinn i tjugo år, och ait de låtit hugga