Aftonbladet – 20 augusti 1861, sida 3

NM ERE AT ig i stycken för att du skulle hafva tid att ikla dig oeh-blifva oförskämd !... Du föriktar mig för det jag är fättig, men jäg föraktar dig för det du. är feg, Du har ickat-min son din brorsdotters hand, men, skta dig, vi af gamla gardet hafva väl utfört Svårare säker än att gifta tyenne älkande: Jag säger dig ej mer än detta. Vid dessa ord gick Frans sin väg, kaslande n blick full af hotelse och förakt på den bestörte Koffmann, ; Hun hade nyss försvunnit då man: förkunnade, irairen att förestånderskan för Po sten önskade tala med honom, Fru Duval var er qvinna, som -redan sett sina bästa år, men hvars skönhet man fordom prisat: Hön sade sig härstamma från en adlig slägt och bevisade sin ädla börd genom den outtröttliga envishet, hvarmed hon fallföljde sina önsökningar, och den skicklighet, hvarmed hon förstod att törskaffa sig de ynnestbevis hon ästundade. Nödgad att utöfva denna skicklighet på en inskränkt skådeplats, visade hon kanske ännu mer hela sitt uppfinningsrika hufvuds förmåga. Inoen förstod bättre än hon att på förhand betrygga framgången af hvad :hon företog sig, att bereda sig tillfälle att göra en tjenst åt den person, af. hvilken uppfyllandetaf hennes: önskan var beroende; och att utforska sättet att träffa hvars och ens svaga sida. Hön hade föga sysselsatt sig med dygden, väl vetande att den äf en sällsynt vara; men deremot hade hon studerat alla sina bekantskapers svagheter; det var. det handtag, vid hvilket hon. tog. dem. då såbehötdes. Liknöjd för, både. godt: och. ondt; Men endast angelägen om framgång, upp-1 förde hon sig i afseende på lasterna som fordom värfvare mot unga män, pratande vänligt med dem och behandlande dem med