Aftonbladet – 20 augusti 1861, sida 2

la de rent af löjliga men på samma gång rymma åtgärder som då vidtogos. Så t. ex. ick ingen gå ut efter kl. 7 på aftonen utan ykta. Klockslaget framflyttades dock snart, örst till kl. 8, så till 9 och slutligen till 0; men denna förändring gaf, isin tillämping, aniedning till de mest barocka och ;odtyckliga trakasserier. böter (mutor) och rresteringar. I Kina lärer denna lyktförrdning också förefinnas, med den skillnad tt lyktorna der bäras på hufvudet: Ingen fick begagna käpp, såvida den var örsedd med jern eller döbbsko af annan meall. Denna befallning gaf också anledning ill de besynnerligaste uppträden. Militärer, om fingo sigte -på en vacker käpp, logo len, under förevändning ait de voro närynta, ur handen på den mötande, för att; ärmare betrakta Käppen — och ofta fick garen icke igen densamma, jemväl då der cke fanns någon dobbsko, eller ock måste van lösa igen den med penningar... En olsk adelsman, som hade en utmärkt vacer och dyrbar käpp i handen, kom gående rån förstaden Praga. Då han kom till bron, om frän Praga leder öfver Weichseln, in ill den egentliga staden, fråntogs honom ans käpp af en der. posterad rysk soldat. dot 25 kopek återfick han käppen; men vid ndra ändan af bron stod återigen en sollat; för andra gången fråntogs honom käpen och för andra gången måste han igenösa den medelst nya 23 kopek. Den som itet känner till det ryska maneret, förstår ätt att dessa penningar försvunno i de ryka soldaternas fickor och att det sålunda cke var några lagliga böter som skulle edogöras för. Sådant kallasrältvisa, och ett regeringsystem, der sådana handlingar dagligen och tundligen förekomma , tolereras, finner nhängare, försvarare, ja, t. .o. m. beunIrare! Vi vilja slutligen yttra några ord om geeral Suchutsonets, furst Gortschakofts efierrädares, regemente i Polen. Ehuru halflind och något döf af ålder, är det dock mn sträng herre, denne Suchutsonet — och wilka lagrar han än skördar på sin nya plats, polackarnes sympatier har han dock edan från första stund förverkat. Några få orof på hans sätt alt gå tillväga skola, som vi hoppas, gifva tillräckliga skäl för det hat, wvarföre denne general är ett föremål i Polen. Han kom öfver polackarne som ett åsknoln, innan någon menniska drömde om utt den skröplige krigsministern blifvit utnämnd till namiestnik i Polen. Ingen enda nvånare i Warschau kände honom eller visste hvad embete han beklädde; men molnet. började snart att ladda ur sig, och man ärde snart känna den nye ståthållaren — redan hans första dåd visar tillräckligt huudan denne man är. I Krasinska trädgården mötte general Suchutsonet nemligen en jude, hvilken närmade sig för att betrakta generalens många ordnar och af nyfikenhet att få veta hvem lenne herre kunde vara, som var omgifven dt en så talrik svit. I sin okunnighet uraktät juden att taga af sig hatten, hvadan geeral S. förtörnad och med barsk stämma befallde att juden skulle arresteras, hvilket också skedde. Detta var första dagen efter generalens inkomst till Warschau. Dagen derpå gjorde van en promenad i vagn genom Warschaus vator. Afven nu mötte general Suchutsoet ev mängd personer, hvilka icke helsade. Generalen befallde då en af de till häst hovom åtföljande ordonnanser, en kossack, att aga hatlen af den som icke helsade. Kossacken lydde punktligt, hvilket hade tillföljd vit han efter en stund hade en hel börda hattar i famnen. Han red fram till generalens vagn och frågade hvad han skulle söra med hattarne. Ursinnig, röt generaen åt honom att han skulle äterlemna hatarne åt sina egare; men då dessa vägrade utt återlaga och begagna de hattar, som kossacken en gång tagit från dem, red denne iter fram till generalens vagn, rapporterade saken och frågade huru han nu skulle bete sig. Kasta hattarne på gatan, din drummel! skrek generalen utom sig af raseri och fortsatte under de kringståendes hänulla löje sin färd genom staden. Det är icke värdt att upprepa flera såuna småaktiga och nära det komiska ligsande handlingar. Vi komma nu till ett aktum af allvarligare och mera betänklig irt. I Sulowki, en stad i det inre at Polen, taade en prest något för fritt från predikstoen och inblandade så mycketpolitik i sin ;redikan, att han blef gripen och afsänd till n fästning i Ryssland, (icke till en polsk ästning; enligt hvad utlofvadt blifvit af reseringen.) Prestens häktande gaf anleding till demonstrationer och ytterligare väktnincar: men. som bland de från 9Su