Aftonbladet – 19 augusti 1861, sida 3

rande för den tyska patriotisinen. Hvad ken vara mete glädjande och uppmuntrande för den tyska flottagitationen, än att redan de välvilliga grannarne i anledning deraf hafva sömnlösa nätter, och att man i samma andetag å ena si: aan begabbar nation En korrespondent till National-Zeitung skrifver från Paris: Konungens of Sverge besök har i yttre måtto gått temligen spårlöst förbi. Den stora allmänheten anar visserligen, alt besöket icke egt rum utan politiska anledningar och att det äfvenledes icke skall blifva utan inflytande på politiken; men Sverge är likväl alltför aflägse för den franska synktetsen för att man skulle vera benägen att tillägga Carl XV:s närvaro i Paris den betydelse som t. ex. sammankomsten mellan kejsaren oeh konungen af Preuzsen.? I ett bref från Petersburg till Börsenhalle skrifves under den 8 d:s: Konungens af Sverge oförmodade resa till Paris har väckt öfverraskning vid hofvet och i politiska kretsar. Den för halftannat år sedan vårt hof af H:s svenska Majestät tillämnade visit uteblef, som bekant, af skäl, hvilka stå i sammanhang med anledningen till den närvarande resan till Paris. — Vårt hofs betänkligheter i afseende på konungens af Preussen resa till. Chalons under närvarande omständigheter skola synas förklarliga för hr Bismark-Schönhausen, om hvars anslutning till vårt hofs politik furst Gortsehakow är öfvertygad. Man vill i uppskjutandet af Wilhelm T:sresa från Preussen till Frankrike se en förbindlig konsideration, hvarigenom Preussen sjelft ser sig hänvisadt till Rysslands vänskap och understöd och hvarigenom man samtidigt här söker förklara hr von Schleinitz tillbakaträdande. Man önskar bevara Preussen från att bli förledt till en politik, hvarigenom det skulle blifva främmande för den konservativa hållningen och inryckas på en bana, som omöjligt kan konvenera intressena på denna sida. — Den synbarligt demonstrativtskandinaviska karakteren uti Torrearsas emottaande i Sverge och Danmark har man här fullkomligt uppfattat. Man inbillar sig attdeskandinaviska sträfvandena i konungen af Sverge se representanten för sin ledande ide, ungefär så som tyska suveräners undersåter i konungen af Preussen se representanten för den tyska enhetsidn. Våra moskoviters medvetande att räkna skandinaver och tyskar till den ryska spirans undersåter, (!1) låter Jem med misstroende betrakta sammankomster, hvilka de desto mera misstänka som kejsar Napoleon dervid liksom figurerar såsom förmedlare.4 Times4 pariser-korrespondent skrifver bland annat