Aftonbladet – 15 augusti 1861, sida 3

Om vår skogshushållning. (Insändt). Det bör för hvarje sånn fosterlandsvän vara en stor tillfredsställelse, att en af våra vigtigaste framtidsfrågor ja! en af våra lifsfrågor nu ändtligen tyckes med allvar blifvit tagen i betrak; tande. Många försök hafva väläfven nu gjorts 3 akt och mening att än vidare kunna förhala ti:len och undvika blottandet af vissa ömtåliga sidor: dessa hafva dock strandat och det bördct af hvar och en kunnat inses att de förr elle: sednare så skulle göra, ty ehuru nedslående det varit att se den sorglöshet, hvarmed man: gång efter annan uppskjutit denna frågas besvarande: så tro vi oss dock veta att större delen af der bildade allmänheten blifvit väckt till eftertanka och kommit till insigt om: huru ytterst nödvändig NM ändamålsenlig skogshushållnings införande är iör vårt land. Om denna nödvändighet och de bedröfliga följder, som oundgängligt åtfölja. dess uraktlåtande, hafva isynnerhet på sednare tider flera af våra mest framstående män så sakrikt yttrat sig att insändaren, medveten af sin oförmåga, ej för sig anser det tillständigt att. uppträda på detta fält; egoismen skulle ändårej döraf kunna besegras, inskränktheten och kortsytitheten ej öfvertygas och för dem som uppfattat sakens vigt är ju allt vidare ordande obehöfligt. Kanske skall nu en och annan (särdeles mänga lära de väl ej blifva) göra den frågan: Hafva vi då icke redan en: ordnad skogshushållnin, och för hvad ändamål är då vår jägeristat tU? I sakernas nuvarande skick vore denna sednare fråga verkligen en smula naiv och kanske litet svår att besvara, dem förra deremot törde bäst kunna besväras med ett hänvisande till våra sko gars tillstånd i allmänhet, der en så kallad ordnad skogshushållning skall vara införd. Arten af denna torde på det mest dräpandesättåskåd:liggöras vid en af våra största kronoparker i rikets medlersta del, der den under endängre följd af år blifvit tillämpad och det af en person, på hvilken man, i betraktande af det kall han iu bekläder, bort kunna hafva ganska vidsträckta fordringar; vid anblicken af de för några oc tjugu år gedän med vacker skog beväxta, nu kala vidsträckta arealerna och fanken på ofvannämnde skogsmans nuvarande plats, är det isanning ej underligt om man kommer till den slutsatsen att våra skogsmän. måtte vara ena riktiga Shuggare. Vi få dock ej förneka att ju ett och annat sällsynt undantag äfven inom våra kronoskogar förefinnes der, stundom till vissa vederbörandes stora harm, en mindre rationel skogshushållning blifvit tillämpad. För hvar och en, som något så när tagit reda på förhållandena, torde det således ligga temligen klart att vårt skogsväsende är i behof af en total reform och att äfven starka förhoppningar blifvit väcktå på att.en dylik är för handen, sedan nu verket erhållit en chef, som efter hvad tidens tecken vilja antyda, af sin goda vilja och sin utmärkta karakter alltmera läter sig föras på en väg, den åtskilliga personers enskilta och egennyttiga intressen säkerligen ej så litet bemödat sig om att bortskymma och göra svår att färdas, nemligen vägen till ett upplyst och oväldigt bedömande af hvad omständigheterna fordra; och tyckes-allmänheten härvidlag endäst hafva öfrigt att önska, det intet undseende med odugligheten, hvilken plats den än må innehafva, må