Aftonbladet – 15 augusti 1861, sida 2

tigare kring hans öron, då han måste röra ivid. dei döde oöly kände: någonting: vått och ljumt — blod. När han kände detta på sina fingrar, hväste det omkring honom mycket tydligt, eller också stego hans egna tankar upp till hans öron ochstönade: Doppa handen i hans blod! — Men nw vär det alltför isent att vända om, och: han famlade blott koönvulsiviskt efter dem säck; hvari Hansen? måste ha burit bort peiningarna. Hau fann: också säcken, dei låg under den dödades högra arm; han tog:den; men den var — tomi När aflösningen kom, kunde den först icke: fiona skildtvakten. Man hemtade en lykta och upptäckte då inne i g Jörgensen; sittaride på Hansens lik: Han:satt dermed: vånvettets lugg höll! sörkem nära intillsig) likasom: om der innehöll: en stor skatt; samt upprepade: oupphörligt metden blick; livarur allt kopp om förnuft var! försvunhet:: kronprinsen! kronprinsen!