Aftonbladet – 15 augusti 1861, sida 2

mellan bombspillrorna, Hvaremot han likväl ännu gick ur vägen för allt, som liknade sig till att vara en hel bomb. Deremot marscherade nu Cort Jörgensen likasom om en dödsfara hotade och förfärade honom, hvilket gaf den förut bleka borgaren anlednitig att. yttra till sin sidökamrat: Den der Jörgensen var nyligen så kavat; men det ser ut som om bombarderingen skullö ha gjort Honom spak. — Sidokamraten: svarade : Känske det har händt honom något?,och han vände sig till Jörgensen med frågan: Har Herrn förlorat något genom bombar: deringen?4 — Jörgensen ryckte tilloch svarade ja. — Någon af herrns tamilj? fort: for den andra med deltagande: — ?Nej, svarade Jörgensen. — Nå; då kan det ersättas?, sade borgaren. och vände sig från honom: Fram emot aftonen hade Cort Jörgensen åter satt sig på bänken! Den stod nära ett hörn, och på andra sidan om hörnet möttes två officerare och började samtala. Ha kunde höra hvad de sade, utan att se dem eller bli sedd. De talade naturligtvis om kapitulationen och funno den i sin ordning; om fienden hade stormat, skulle man ej kunnat slå honom tillbaka, och då hade allt varit förloradt; nu blef deremot all privat och all offentlig egendom räddad, med undantag blott af. flottan. Antingen. de tänkte det eller ej; voro de dock ense om, att man från början skulle ha beett sig helt annorlunda och i hvad fall som helst kämpat till sista man; om: blott kronprinsen stannat qvar i staden: Men tyst) sädant talar man ej om, sade den ene, hvarpå de skiljdes åt. Cort Jörgensens själ uppflammade en häftig och bitter vrede mot kronprinsen. Prinsen var skulden till, att hela det sinne: lag, hvarmed Jörgensen första dagen tågat