Aftonbladet – 15 augusti 1861, sida 1

Cort Jörgensen sig sjelf: XHvarföre talade smeden just så till mig? — Det anade honom, att smeden hade talat till den Cort Jörgensen, som man kände efter ryktet, och han nästan blygdes öfver att han i några timmar varit bättre än sitt rykte. Han kastade en blick mot de med jerngaller försedda fönstren och de jernbeslagna portarna, och han kände sig riktigt lugnad-genom att på detta solida sätt vara utestängd. Smedens ord och blickar tycktes honom nu vara utan annan betydelse än den, att två jemlikar samspråkat på hvardagligt sätt; det var alltsammans. Några dagar dere kom smeden hen till honom. De shulle åter på vakt vid banken; men förhållandena voro något olika mot förra gången. Mycket blod hade flutit, från danska sidan förgäfves; utfollen hade blifvit tillbakaslagna, staden bombarderad, och man talade om, att den skulle gifva sig. Det var jemförelsevis högst få, som ej längtade efter, att detta verkligen skulle ske; man var bedröfvad och förkrossad. Nå, Jörgensen, sade klensmeden, hvad tänker han om att skrapa grytan? Hvad menar han med det? Jag förstår honom inte, Hansen, svarade Cort Jörgensen. Jag tycker likväl, fortfor Hansen, att vi båda ha lika stor rätt dertill som cengelsmännen, och litet till ändå. Engelsmännen vilja ju bara ha flottan. Ja, det var då det! Men nu vilja de ha ersättning för krigskostuaderna, och deta all kungens egendom; det vet jag från säker hand. En sådan rask karlsom han, som är van att dra tullverket vid näsan, vill inte han hjelpa till att ryeka någon smula ur