Aftonbladet – 15 augusti 1861, sida 1

Jörgensen likasom utmålade långa rader af många tusen blanka silfverdalrar. Det gör det säkert, svarade han. Hvad säger jag! fortfor smeden, der finns millioner; det skall finnas tjugu millioner der! Och . åter. låg det i rösten någonting ytterst målande; den. målade ett högt berg af silfver och guld. Är det så mycket? utbrast Cort Jörgensen. . Ja, sade smeden, så mycket, att om sådant tolk som vi bara finge lof att skrapa rytan, så vore vi hulpna för lifstiden, och et funnes ändå tillräckligt qvar. Ja men svarade Cort Jörgensen med ett kort skratt, som han ej sjelf förstod, vi få icke lof att skrapa grytan.. . Nej, svarade smeden med ett dylikt skratt, lof få vi icke. . Vid dessa ord kastade han åter den besynnerliga sidoblicken på Cort Jörgensen, och denne slog -ovilkorligt ned ögonen. . Smeden steg upp och gick in i vaktstufn, och Cort Jörgensen andades friare, ikasom om luften blifvit lättare vid den andres bortgång. Allt. hvad som talats, kunde han berätta för hela verlden; men någonting hade varit med i spelet, hvilket han ej vågade berätta och knappt kunde göra tydligt för sig sjelf. Då vi här ha att göra med. en temligen obildad man, kan det ej förundra oss, att han ej rätt. förstod.sig på hvad som föregått inom honom. Hvar och en, som ideelt höjt sig, har derigenom fått sin själs strängar känsligare, och till följd-deraf känner han sig, då han sjunker ned till-lägre tankar, såsom. en lägre. menniska och erfar smärta dervöfver likasom den första menniskan efter syndafallet... Deremot iråtade