ar elt ar de manga misstag, Iwartil rec, låtit förleda sig af sin blinda ifver att söka fel. Om han jemför 89 i det förkortade regler: entet med 244 i det andra, skall han finna, att instruktionerna för kedja framåt från linieoch från flankställning, såsom i öfverensstämmelse med det föregående alldeles lika, här blifvit semmanslagna till en; i 90 heter det sedan, att: kedja framåt kan äfven formeras af en i marsch varande trupp, på sätt som ofvan är beskrifvet, således både från flankoch linieställning. Lika mycket förf. af recensenten å ena sidan klandras för uteslutningar, lika mycket klandras han å andra sidan, när han bibehållit något oförändradt, som t. ex. fallet i det närmaste varit med militärgymnastiken och bajonettfäktningen. Skälet, hvarföre han här ej försökt några förkortningar, har varit det, att han ansett instruktionen i dessa ämnen så concist affattad, atten förkortning förmodligen skulle ledt till otydlighet. På öfningar i dessa ämnen sätta äfven de flesta skarpskyttar, för motionens skull, ganska stort värde. Slutligen ogillar rec. det af förf. framställda förslaget, att vid målskjutning rätta ringarnes afstånd efter skjutbanans längd, på det man skall erhålla en gemensam norm iör bedömandet af målskjutningarnes resul tater i hela landet, samt insinuerar i sammanhang dermed, att förf. ej skulle haft någon kännedom derom, att kulornas spridningsarea ökar sig i något större En ortion än afståndet, hvarföre systemet skulle vara obrukbart. Förf. kan försäkra, att han om nämnde omständigheter är ganska väl underrättad, men att han ansett desamma af mindre vigt, dels emedan den större spridningen först på stora afstånd i så väsendtli mån gör sig gällande, att den i högre gra bör uppmärksammas, dels emedan spridningen älven på ganska långa afstånd med de goda Wredeska gevären i alla händelser blir mindre, än med något annat hittills i armön begagnadt. Han kan vidare försäkra, det nämnde förslag ej helt och hållet kommit ur hans egen fatabur, samt att det varit underkKastadt flera fullt kompetenta personers pröfning, äfvensom att-dess antagande äf ven är ifrågasatt af härvarande jägarförbund, liksom det äfven redan blifvit antaget af flera skarpskytteföreningar, der det förmodligen äfven finnes sakkunnige män. Ingenting hindrar dessutom att vid enskilta målskjutningar begagna samma tafla för olika afstånd, blott man vid de jemförande målskjutningarne följer det föreslagna systemet, för att få en gemensam norm. Sist klandras förf. för det han i sitt reglemente infört ett sammandrag af bevakningstjensten, en sak som vanligtvis öfvas i sammanhang med kompani-exereisen, hvarjemte skarpskyttarne tillrådas att i stället lägga sig till den af K. M:t faststälda korpralsundervisningen. Man skulle verkligen kunna hafva anspråk på, att en person, hvilken uppträder med en sådan öfversittareton, för att försvara okränkbarheten af gällande reglementen, åtminstone hade kännedom at hvad de invehålla. Om rec. gjorde sig besvär att litet närmare taga reda på cämnde undervisning eller handbok som den egentligen heter, skulle han snart finna att uf bevakningstjensten derstädes blott upptaves det, som angår korpralernas åtgöranden, hufvudsakligen såsom befälhafvare för mottagvingstrupper, men attundervisningeni vedettersas åliggande, hvilket för mängden af skarpskyttar torde vara detvigtigaste, knappast vidröres. Denna undervisning förekommer deremot i soldat-instruktionen. Det är just för sit bespara skarpskyttarne besväret att delså ur sistnämnde instruktion, dels ur korporalsandboken och dels ur den för sin onödiga vidlyftighet bekauta promemorian i fälttjensten sammanleta de särskilda bestämmelserna, som han med icke ringa möda gjort:. det öfverklagade sammandraget. Detta är. ör öfrigt i hvad som rörer bevakningen: nder stånd till alla delar öfverensstämmande ned promemorian samt ingenting borttaget, uvarföre möjligtvis äfven officerare af armån, om om detsamma behaga taga kännedom, !eraf kunna hafva någon lättnad. Den i amma promemoria förekommande bevakningen under marsch, hvars omöjlighet att utföra numera af få torde bestridas, är dermot ändrad i öfverensstämmelse med nyare tiders åsigter. Fört. vill icke längre pröfva läsarens tålamod med besvarandet af åtskilliga andra anmärkningar. Det anförda må vara tillräckligt att visa huru det står till med recensentens opartiskhet. Gerna medgifver förf. att detta opus, liksom de flesta andra, kan vara behäftadt med sina fel. Isynnerhet har han med ledsnad efteråt varse blifvit några skrifoch tryckfel, som genom cn ökad noggrannhet kunnat undvikas. Han tror likväl att reglementets brukbarhet i det hela härigenom icke förminskas. Af egen erfarenhet öfvertygad om behofvet af detsamma, och om nödvändigheten af dess snara utgifvande, såvida det skulle kunna medföra någon nytta denna sommar, medan ännu lusten för öfningar var rådande, måste han, då ingen annan syntes hågad dertill, skrida till verket, fastän förut mer än tillräckligt upptagen med praktiska bestyr för Stockholms skarpskytteförening och af en vidlyftig brefvexling med rikets öfriga föreningar. Han är derföre öfvertygad om, att skarpskyttarne, för hvilkas räkning reglementet är skrifvet, ej skola räkna för strängt med honom. : Hvad beträffar den anonyme recensenten, vill förf. gifva honom det rådet, att en annan gång mindre lyssna till personligt ska-! debegär samt närmare tänka sig in i eller i. skaffa sig erfarenhet af det ämne han före: tager sig behandla, innan han rusar åstad som han gjort. Mycket besvär skulle han hann LM sn am han. enliot unnma i