Aftonbladet – 13 augusti 1861, sida 3

Article Image
OSKICK BlNCtL SKUIUCH Ull NEGENIaSct VI DUNSRun. . Svar på en recension öfver: Förslag till förkortadt och förenkladt exercisreglemente för Sverges skarpskytteföreningar. Af J. Mankell Dertill föranleda af en itidningen Dagligt Allehanda den 7 dennes införd recension öfver nämnde arbete, hvilken i fiendtlig skärpa torde sakna sitt motstycke, anhåller undertecknad ödmjukligen om plats för följande i Aftonbladet. Det är visserligen en ganska vansklig sak att svara på ofördelaktiga recensioner. Oftast är mängden mera böjd att tro anklagaren, än den anklagade. Mången läser anfallet, men icke försvaret, isynnerhet när ett ämne behandlas, som ej eger allmännare intresse. Anfallet är också mycket lättare, att genast finna-lyssnande öron, samt.kan derföre äfven fatta sig kortare; vid försvaret deremot måste man först upprepa den anfallandes åsigter och sedan visa deras oriktighet. Af dessa skäl skulle författaren älven denna gång, såväl som åtskilliga andra, helst föredragit tystnaden och öfverlemnat sakens v,edömande åt allmänhetens sens commun, en utväg på hvilken han hittills icke blifvit idande. Då emellertid den pösande och myndiga ton, med hvilken recensenten uttaar sin totala förkastelsedom, möjligtvis till en början kunde väcka misstroende hos en och annan, som ej med saken är närmare förtrogen , vill han här med några ord beysa halten af det klander som riktas mot honom. Förf. är likväl öfvertygad om, att de fleste på den genomgående partiskhet, för att ej säga elakhet, som utmärker hela recensionen, genast skola finna, att här måste vara fråga om någon fiendtlighet mot personen eller mot saken, hvilken gilvit sig uft i en plötsligt påkommande omsorg för skarpskytterörelsens bästa hos en penna och på ett håll, derifrån man aldraminst skulle vänta något sådant. Rec. börjar med en inledande anmärkning, huru svårt det måste vara för en ung officer att förkorta, förenkla och delvis förändrå ett reglemente, som så många äldre militärer bidragit att författa och hvilket af K. Maj:t är faststäldt. Månne icke just häri ligger den egentliga knuten, hufvudanlednimgen till strängheten, nemligen alt en yngre officer vågat något dylikt, och månne strängheten blifvit så stor, om en äldre officer åtagit sig arbetet, ätven om det blifvit ännu mera misslyckadt, än det enligt recensentens mening är? Den grundtanke, från hvilken förf. utgått, har varit, att utesluta allt, som icke synts oundgängligen nödvändigt, på det man under den ringa tid, som af personer, tillhörande andra yrken, kunde egnas åt öfning, skulle medhinna att så mycket bättre inlära det bibehållna. Det sednare är till större delen oförändradt. På de ställen, der förenklingar egt rum, har förf. försökt att så nära som möjligt återgifva reglementets anda. De få verkliga förändringar, som blifvit gjorda, äro dels framkallade af uteslutningarne, deåls af den beskaffenhet, att sammanhanget i det hela deraf alldeles icke lidit. Det var förf. klart, att olika åsigter skulle göra sig gällande, om lwad som borde uteslutas eller icke och om förändringarnes lämplighet. Hvarje militär har sina favoritåsigter, hvilka man vid ett sådant företag som detta icke kan undgå att stöta. Förf. var derföre beredd på att nödgas för svara sig mot klander, hvarföre han noga afvägde skälen för och emot, innan han fattade sitt beslut. Låtom oss i korthet genomgå de hufvudsakliga anmärkningar recensenten riktat mot reglementet. Rec. klandrar till en början förf. för att han uteslutit det ganska långa kapitlet om rekrytens undervisning, hvarigenom det blifvit skarpskytteföreningarne omöjligt att inom sig sjelfva bilda instruktörer. Redan denna anmärkning visar, huru föga recensenten gjort sig reda för ändamålet med ett förkortadt reglemente och för hvad som inom skarpskytteföreningar kan åstadkommas eller ej. Att inom nämnde föreningar bilda instruktörer kan troligtvis icke falla någon in, då mean betänker, att den ringa tid, de flesta kunna disponera för öfningarne, måste användas för den egna utbildningen. At dem som visa särdeles fallenhet för det militäriska torde dessutom det lilla plus kunna meddelas, hvarigenom de hjelpligt lära sig utsäga kommando-orden och förstå hvad som deruppå bör följa, för så vidt man inskränker sig till enklare rörelser för mindre afdelningar. Alminstone är detta den erfarenhet förf. haft. Reglementet bör såväl för dem som för de öfrige blott betraktas såsom en teoretisk lättnad, hvarigenom samtidigt med det praktiska inöfvandet instruktionen kan erhållas vida äkrare och noggrannare, än om den blott af instruktörerna upprepas. Men den lång variga vana och praktiska erfarenhet af trupps inöfvande, som ensamt bildar en duglig instruktör, kan svårligen hos en frivillig skarpskytt förväntas. Armåns instruktörer lära derföre framgent få användas vid skarpskytteföreningarnas öfningar, tills den tidpunkten inträffar, då ungdomens militära öfningar i skolorna och ynglingarnes allmänna deltagande i beväringsexercisen gör särskilta öfningar för skarpskyttar eller landtstorm mindre behöfliga. Rec. anmärker vidare vid flera tillfällen, alt förf. icke velat taga någon kännedom af det tillägg till exercisreglementet, som utkom förliden vår, hvarföre han ej heller fäst afseende vid dess bestämmelser. Förf. känner nu ganska väl till detsamma, men då han utarbetade sitt förslag, fanns det ty der behöfver man ingenting bevisa förs Or mffö br mA rr OO AK nm Am FA — AA

13 augusti 1861, sida 3

Thumbnail